Beteendevetande journalist som tänker för mycket

Min matblogg

2012-01-23T20:34:00.002+01:00

Nils tycker att jag ska börja blogga om mat. Alltså vad jag äter och lagar. Så här kommer det.

Idag åt jag pizza från Italia i Malmö. Jag åt en Italia. Den var mycket god. Den fyllde mina behov för pizza. Jag drack vatten till. Hade velat ha en cola. Men det har jag inte råd till.

Ja, och så har jag druckit två och en halv koppar kaffe idag.

Och sen en till

2012-01-16T15:59:00.002+01:00

Börjar året med en film

2012-01-16T15:54:00.002+01:00

Dagens profetia.

2011-12-29T13:57:00.001+01:00

Jag hatar, nej det är ett starkt ord även om jag gärna vill använda det, jag avskyr folk som ständigt ska kommentera dumma saker på nätet.

Det händer ibland att jag läser aftonbladet. Även om jag kan tycka att vissa artiklar är konstigt formulerade och dumma så läser jag dem. Ibland hittar man roliga saker, det är lite som att läsa ”En ding ding värld”. Jag blir inte upprörd för jag vet vart jag kan hitta andra kanske mer seriösa nyheter.

MEN, det finns alltid folk som ska klaga. De klagar på att nyheten inte är sann, att träningstipset är ganska basal vetskap, att de som blivit intervjuade är dumma i huvudet, att aftonbladet är dumma i huvudet. MEN SLUTA LÄS TIDNINGEN DÅ!

Varför ska alla klaga på att kvällstidningarna bara är fyllda med skit, samtidigt som de läser den? Jag köper inte dom för jag vet, precis som alla andra verkar veta, men ändå ska de låtsas som om de har blivit lurade, ännu en gång….

Sluta klaga, jag har svårt att tro att du som klagar (både på kvällstidningar och även på bloggar) är felfria. Tvärtom, annars hade du väl inte klagat? Det är en sak att upplysa om saker och kanske belysa en rolig sak i det skrivna, men att ständigt skriva att det är fel och dumt… åh… som sagt, sluta läsa saker som upprör dig. Meditera lite, ta en promenad och se det du läser med en axelryckning.

/För jag är själv perfekt.

Julefrid, tomtetid

2011-12-20T12:43:00.005+01:00

Här om dagen passade jag Douglas. Han hade ont i tassen och var ledsen så jag försökte pigga upp honom med lite klassiska julbilder till Douglas modeblogg (Jag älskar att låtsas som om djur tänker som människor och kan prata, fast jag vet att dom inte kan det..).

GOD JUL (som Douglas säger)

We are the world

2011-11-16T12:54:00.001+01:00

God damn it.

2011-11-16T12:06:00.000+01:00

En sak som jag inte förstår är hur jag inte ens blir kallad på intervju till alla de 365 jobb jag söker. Paranoid som jag är börjar jag fundera på om det går ett globalt rykte och skitsnack om mig som gör att ingen vill anställa mig. Sen börjar jag tänka ”men så viktigt eller känd är jag inte så att folk skulle vilja göra något sånt” och så mår jag plötsligt dåligt för att ingen bryr sig….

Jag förstår hur det går till. I de flesta fall så anställs någon som redan varit på platsen eller som någon känner. Jag känner typ ingen. Jo det gör jag men inte någon som kan göra något åt saker tror jag.

Men jag menar, vad är det ni vill ha, alla tidningar och radiostationer där ute i landet?
Jag har två utbildningar där en är en journalistutbildning. Jag har erfarenhet av studentradios och kårtidningar. Erfarenhet av SR och nyhetstidningar.
Jag var för fanken ansvarig för en hel radiostation i Växjö och ännu bättre satte jag ihop och byggde upp en radiostation på tre olika språk som hade 200 000 unika lyssnare på webben och nådde ut till 50 000 människor i området under två veckor i somras. Nä, jag var inte ensam, men jag var ansvarig och sökte tillstånd, hitta folk att jobba med, hjälpte till att producera program, klippte intervjuer och självkörde. Hur många har gjort det? Jo, ganska många, men inte mitt ute i ingenstans. Men det kanske inte är någon gedigen erfarenhet eftersom jag inte känner rätt människor? Eller är det den sakens skull att det var inom scoutverksamheten och scouterna är ju ganska mesiga och platsar inte in bland de kulturella mer svåra och coola journalisterna? Jag bara frågar!

Är det det att jag ibland ser lite arg ut? Jag är ledsen, men jag ser ut såhär, jag är medveten om det, men om jag skulle gå omkring och le hela tiden skulle du bli rädd.

Det tråkiga är att jag får liksom aldrig ens en chans.

Jag drar nu. Eller rättare sagt imorgon.

Hold on Marie, hold on

2011-11-10T21:17:00.001+01:00

Helg

2011-11-10T21:01:00.001+01:00

SMS

2011-11-10T20:02:00.002+01:00

lör 0:55, Marie:

Mina ringar o mina örhängen ligger på bordet. Vill du lägga upp dem så de inte försvinner...tack!

lör 0:56, Jag:

jag har redan sålt dem på eBay

lör 0:56, Marie:

Fett med cash!

lör 0:57, Jag:

I need it hooker

lör 0:57, Marie:

I hear U bitch

lör 0:58, Jag:

Kan vi alltid kalla varandra hooker och bitch? Jag hade tyckt om det

lör 0:59, Marie:

Inga skällsord framför barnen men annars går det bra

lör 0:59, Jag:

Okej, Tack

lör 1:00, Marie:

Varsågod

Dagens horoskop

2011-08-30T14:28:00.001+02:00

Stenbock

Du vaknar, gör vad du ska och går och lägger dig igen

Vattuman

Det är inte lönt att du tänker själv idag. Rätta dig i ledet!

Fiskarna

Ta ett långt bad och njut. Har du inget badkar så köpt ett.

Väduren

Börja banta, annars blir du aldrig gift.

Oxen

Köp en lott, du kommer att vinna idag. Jag lovar dig.

Tvillingarna

Ring din tvilling, den har något att säga dig.

Kräftan

Ingen gillar en besserwisser.Så håll....

Lejonet

Det kommer inte att hända ett skit i ditt liv idag. Bättre lycka nästa gång.

Jungfrun

Någon vill dig något. Jag vet inte vem. Fråga runt.

Vågen

Ditt bästa TV program börjar idag.

Skorpionen

Säg upp dig och skaffa ett annat jobb.

Skytten

Hälsa hem. Dom kommer att tacka dig.

Jag önskar att jag var Keplerteleskopet

2011-08-30T00:31:00.003+02:00

Med tanke på att astronomer bara kan se 5 % av universum (vem vet förresten om de har rätt?) så bevisar de bara hur små vi är. Saker och ting verkar så dumma. Jag har alltid undrat varför vi är här. Är det en slump? Är det bara rätt tajming och kemi på jorden, i universum som gör att vi lever? Eller är det något annat? Varför lever vi bara en viss tid, vem har bestämt det? Vad händer sen? Vad är meningen? Med tanke på vad som finns på jorden, all natur och skönhet får det mig att vilja flytta ut till ett torp i skogen och bara gör det jag vill. Precis det jag vill, bara leva, för min skull. Ingen annans. Bara leva och bo med de jag älskar.
Vem skulle bry sig om jag inte jobbade och tjänade pengar så som man ska göra? Problemet är detta; pengar. Jag måste rätta mig i ledet och jobba för att tjäna pengar om något som en dröm att flytta till ett torp någonsin skulle gå i uppfyllelse. Och där spricker allt. Ibland när jag jobbar känns det så dumt, vi lever så kort tid. Även om jag jobbar med det jag vill så känns det hårt och tråkigt när dessa tankar slår mig. Jag förstår att vi måste, jag kan alla regler och processer. Men jag vill njuta av det som fanns där innan oss, naturen. Jag blir rädd när människor kommer tillbaka efter semestern och längtar till nästa semester. Jag vill till naturen. Till det som skiter i skatt, som skiter i högre lön, som skiter i om din granne kissat på golvet utanför hissen och låtit det ligga där i två dagar. Som gör vad fan den vill. Naturen.
Jag orkar inte tänka på orättvisor längre. Saker som är större än mig men mindre än universum. Jag vill att allt ska vara tyst och stilla.
Och jag vill att någon ska berätta för mig vad meningen är. Berätta vad det mänskliga psyket beror på. Eller jag vet till viss del, cirka 5 % som alla andra.
Kommer vi någonsin att förstå mänskliga handlingar? Fokuserar vi på det enkla och gör det större än vår galax för att den andra är för stort och skrämmande att tänka på? Eller gör vi medvetna val? Hur mycket vi än vill tro att vi är självständiga individer som tänker själva så har våra förfäder satt ett stort avtryck i oss, vår omvärld sätter stort avtryck i oss, våra mänskliga (eller djuriska?) drifter styr mer än vad vi vill erkänna. Slutar det någon gång och vad är meningen med det?

/Carolina – hobbyfilosof

Nu har jag tänkt, igen.

2011-06-16T16:20:00.001+02:00

Varje onsdag träffas 7 kvinnor i sina bästa år för att äta mat och titta på TV. Detta fenomen kallas TV-kväll.

De flesta av oss härstammar från scouterna i Östra Torp. Vissa har gått i samma klass, vissa är släkt och vissa är bara välkomna.

Jag är yngst med mina ringa 26 år. Vi har det trevligt tillsammans, turas om att vara värdinnor och som sagt kollar på TV.

Nu för tiden ser vi bröllopsprogrammet på 4:an, sen det bästa; Biggest Loser UK. Och igår tittade vi på livet på BB från England. Det har varit vissa dispyter till om vi ska se det eller inte, vissa tycker inte det är trevligt med att se en person pressas ut via en vagina, andra är neutrala.

Igår kom jag att tänka på en sak. Vissa av oss har sällskap, men ingen av oss har barn. Jag tror att alla av oss har andra vänner som har barn eller är gifta, finns dem som är både och. Faktiskt, det finns.

I alla fall så sa en av oss igår; ”Vem vill föda ett barn idag?”

Jag vet inte om det är för att det gör jävulisiskt ont eller på grund av att inte vilja sätta en människa till världen som är full av idioti?

Jag ser det såhär: Jag är inte rädd för att föda ett barn eller två, jag vet att det gör ont och att man kan spricka och inte sitta på flera dagar. Jag vet också att det kan gå fel. Det är jag inte rädd för. Det jag tänker på är när föräldrar berättar om sina barn som går på dagis eller i skolan, att andra barn biter deras barn, tar strypgrepp på deras barn osv.

När jag gick i grundskolan hade jag alltid ont i magen, jag ville inte gå till skolan för där fanns mobbare. Mobbare som jag förstår nu också mådde dåligt. Men hur säger man det till ett barn?

Jag kan sätta ett barn till världen och uppfostra den så gott jag kan, men jag kan inte skydda den mot vad andra kommer att säga eller göra. Jag kan ha cykelhjälm på mig men jag kan inte hindra ett fyllo från att köra på mig.

Jag vet att det finns folk som inte håller med och det respekterar jag. Men jag tycker att det är en otroligt självisk handling att sätta barn till en värld som är sjuk. Med det säger jag inte att det är fel. Jag kommer troligtvis skaffa barn i framtiden och göra allt jag kan för det barnet. Men jag kan ändå inte slita mig från tanken att jag inte borde. Inte på grund av mig utan på grund av världen. Det finns fantastiska föräldrar, det finns också dumma i huvudet föräldrar.

En annan sak. Jag har tidigare nämnt det här satans diskussionen om att 80-talister skulle vara lata och 70-talister driftiga. För en vecka sedan såg jag på nyheterna om att kvinnor födda på 80-talet ville flytta ut på landet. Dom intervjuade en tjej som sa att 80-talisterna vill satsa på familj, barn och att baka bullar. Jag blir så trött.

Kan det inte ha att göra med vem våra föräldrar var/är? Låt oss nu för skojs skull dela in dem i fack också. 40-talisterna, eller köttberget då, var driftiga, dom är fortfarande driftiga och har svetsat sig fast på arbetsmarknaden. Många 40-talister har barn som är 70-talister. Samband? Jag tror det. Jag kan inte så mycket om 50-talisterna men dom kan säkert ha hamnat i de driftiga 40-talisternas skugga. Som 80-talisterna. Många 50-talister har barn som är 80-talister.

Mina föräldrar är 40-talister. Förklarar det varför jag inte vill stanna hemma och baka bullar resten av mitt liv?

Sen, bara en tanke, folk kanske är olika? Jag vet inte. Typ.

Åh ljuva tankar

2011-06-15T15:18:00.003+02:00

Jag har kommit fram till en plan. Eller egentligen två. Det finns två möjliga "slut" på min plan. Eftersom jag är gravt vidskeplig tänker jag inte jinxa mina idéer genom att avslöja dem.

MEN om jag fullföljer min plan, eller det är planer för att vara ärlig, så har jag något stort på gång! Åh, vänta och se.

Annars då? Jo, tack. Väntar på att vik. #2 ska börja i juli. Annars går jag bara runt och är lika fabulös som alltid. Försöker se cool ut på friskis. Fortfarande rädd för att balken ska ramla ner på mig när jag ligger på golvet.

Försöker få ihop allt till radiostationen till Jamboreen i sommar. Jag har kommit fram till att jag behöver spioner som kan förstå arabiska, franska, spanska, ryska och tyska som kan lyssna på programmen och sen rapportera tillbaka till mig så att dom inte säger olämpliga saker, om tex. min vän kungen.

På midsommar ska jag åka vattenskidor.

Gud skapade Carolina

2011-06-02T17:04:00.002+02:00

Även om jorden inte gick under den 21 maj så kittlade tanken mig. Det hade varit spännande att få vara med om jordens undergång. Då behöver jag inte oroa mig för vad jag missar när jag dör. Kanske har det ändå börjat? Vulkanutbrott, en smitta som breder ut sig.

Jag har inte läst bibeln men jag förstår ju att det hände mer spektakulära saker förr, om allt som står i bibeln nu är sant. Varför händer inget sånt längre? Kommer någon och säger ”Gud talade till mig” tror alla att den personen är galen. Varför va man inte galen förr? Idag är det mer okej att dyrka djävulen än gud. Så var det inte förr. Jag vet inte var som är bäst i den meningen.

Dessutom finns det inga kvinnliga änglar i bibeln. På det viset är jag glad att jag inte blev vald att vara ängel i julspelet i 6:an för jag vill inte vara en del av ett icke realistiskt skådespeleri. Det är jag så ofta ändå.

När jag var liten gick jag på kyrkans barntimme i Växjö. Vi fick göra lärjungar av toarullar och flirtkulor. Sen blev jag hjärntvättad. Jag kom hem till mamma och sa att Gud bestämde allt jag sa och tänkt för han var allsmäktig. Sen behövde jag inte gå till kyrkans barntimme mer.

Sen vände det. En gång fick jag ett kassettband av min pappa efter en resa han gjort till USA. Det var barn som sjöng religiösa sånger (jag vet inte varför han köpte den till mig, han kanske tyckte jag behövde någon sorts exorcist). Jag blev förbannad, jag tyckte inte om att dom där barnen var hjärntvättade. Jag tror jag var 6 år. Jag tog bandet och gav tillbaka det till pappa. Jag sa att jag inte kunde stå för vad som sjöng.

Idag är jag kluven. Mina existentiella frågor förbryllar mig. Nils som läst religion kan inte ens svara på mina frågor och utlägg. Så jag får helt enkelt tala med Gud.

Prostituerade och fadderbarn

2011-06-02T11:15:00.004+02:00

Igår såg jag en prostituerad mitt på ljusa dagen. Jag misstänker att hon var det. Hon hade höga strumpbyxor och en kort skinnkjol där skinkorna kikade fram under kanten. Jag jobbar dock på samma gata som dem (inte på det sättet) så det är inte så konstigt kanske.

När jag kom hem hade jag fått en teckning från mitt fadderbarn Sada. Han är 9 år. Jag kunde inte tyda figurerna, men jag uppskattade hans försök. Kritorna verkar inte så bra så jag borde nog skicka ner andra.

Gruppgympa och jag

2011-05-31T18:46:00.007+02:00

ok, fick lite inspiration när jag TRÄNADE, hör och häpna! Jag har börjat på gruppgympa.Jag läste

i boken "Sluta oroa dig, börja leva!" (en av många självhjälps böcker jag läst genom åren för att försöka sätta mig in i mitt eget tänkande och välbefinnande, Kay Pollak är också en "favorit", dock inte hon den blonda, kommer inte ihåg vad hon heter) att om man håller sig

igång så tänker man mindre. Detta fungerar inte på mig. Jag tänker mer när jag studsar runt där på gympagolvet och svettas efter 2 min. När musiken väl börjar ser jag hur alla egentligen vill ha lite alkohol innan de börjar röra sig till rytmerna. Jag vill iaf. Jag ska nog ta med mig en plunta till nästa vecka och bjuda. Dessutom oroar jag mig för att jag kanske gör fel rörelser än de andra, även om jag tror att jag gör rätt så ser jag ju inte mig själv och då kanske folk tror att jag är dum i huvudet. Dessutom svettas jag mycket. Dels pga. nervositeten av att jag ser ut som en fjån och dels för att mina svettkörtlar och jag inte kommer överens.

SEN i slutet när dom släcker ner och man ska ligga där utlämnad som en (bokstavligt talat) en blöt pöl är jag alltid rädd att den där stången

eller lampan som hänger där, 10 meter upp i taket ska lossna och ramla ner på mig. Saker kan faktiskt hända just dig! Saker händer alla någon gång.

Sen borde dom sjunga "bananas are for monkeys" till melodin "diamonds are forever". Testa själv, det funkar. Jag borde jobba inom TV reklam.

Jag bloggar, därför finns jag.

2011-05-31T16:44:00.003+02:00

Det går så jävla slött att skriva här. Jag brukar komma på en bra slinga att tänka på när jag lägger mig ner för att vila på kvällskvisten. Då tänker jag även att jag kommer att komma ihåg alla bra saker jag kommer på.

Några av sakerna jag tänker på är:

1. Jag är rädd för nyblivna föräldrar. Jag är rädd att jag ska förolämpa dem eftersom jag inte kan relatera.

2. Världens mysterium, varför lever vi?

3. Var är alla gubbar på lokaltidningen?

4. Ska jag köpa en gård på landet och bruka den eller ska jag försöka bli hipp och cool och jobba med något coolt asballt program på P3 och va liksom den alla gillar?

5. Varför är jag aldrig nöjd?

Mitt 90-tal.

2011-05-08T00:18:00.005+02:00

Det sägs att ens musiksmak bestäms i 20-års åldern. Kanske för en del. Jag frågade en kille en gång vilket årtionde som präglat honom mest. Han sa 00-talet. Han är två år yngre än mig. Kanske inte spelar någon roll. Men om du undra.

Jag vill påstå att 90-talet har satt sina spår mest i mig. Det var då jag gick hela grundskolan. Jag minns förskolan dock mer än typ 2:an. Jag hatade 2:an till typ 6:an. Barn kan vara så jävla dåliga människor. Lärare också för den delen.

Iallafall. Vi hade MTV och VH1 hemma ganska tidigt så min bror spelade in musikvideos på vhs och förde sen över dem till kassett. Fantastiskt! Vilka blandband!

Han brukade också beställa skivor från CDONs katalog. Jag fick beställa ibland när jag sparat ihop min veckopeng. Den första skivan jag köpte var 4 non blondes. Mycket bra skiva.

I många fall föredrar jag nog musiken jag valde som väldigt lite framför mycket som finns nu.

Jag var inte ett stort fan av pojkbanden (förutom Hanson. Respect) men jag lyssnade för det skulle man göra. Ace of Base var också en skiva jag köpte som 9 åring. All that she wants var den första låten jag lärde mig utantill. Jag brukade sjunga den när jag gungade på gungställningen som stod hos mormor. Jag tror jag försvann in i MTV och VH1 efter skolan för att slippa idioti.

00-talet för mig är nästan en större dimma än 2:an i grundskolan. Det finns ingen röd tråd i mitt liv där. Förutom gymnasiet. Sen gick det utför. Eller uppför. Mycket som hände, så lite plats kvar i huvudet.

Jag ser fram emot 10-talet. Jag har rensat ut lite plats i mitt huvud nu. Du är välkommen med nya minnen. Happy Nation.

Hejdå.

2011-05-06T13:36:00.003+02:00

Jag funderar på om jag ska döpa om bloggen till Jobbsökarbloggen.

Jag vet att det går att få jobb utan ett nätverk och kotakter. Men det verkar vara svårare. Man måste ha det där lilla extra. Men om jag inte har det där lilla extra då? Det där lilla extra som kanske inte visar sig vid anställningsintervjun.

Åh vad ska man göra. Jag orkar inte ens skoja längre.

Hejdå.

Ansökningsbrev

2011-05-06T12:49:00.002+02:00

Kära arbetsgivare,

Är det lönt att jag söker detta jobb? Jag har alla kvalifikationer, ett bra CV och bra meriter, men det fattas en sak: Jag känner ingen som jobbar på erat företag.

För visst har ni redan bestämt er för någon? Någons kusin eller systerson, kanske bara en bekant till chefen?

Jag vet hur det fungerar. Men hur kommer det att fungera för mig med en bra utbildning och viljan att arbeta hårt när jag inte har ett nätverk? Jag ber om ursäkt för att jag inte föddes in i en familj som har alla kontakter som jag uppenbarligen behöver för att få ett jobb i det här landet.

Så, tack för din tid och tack för att jag fått slösa ytterligare några minuter på att skicka in en ansökan till ett jobb som jag antagligen inte kommer att få.

Vänliga hälsningar

Baby Baby! Why can't we just stay together?

2011-03-15T10:13:00.003+01:00

Igår tittade vi på "En unge i minuten". Vi diskuterade olika möjligheter till barn i framtiden. Mycket intressant diskussion som pågick, och till viss del kanske spårade ut. Jag ber om ursäkt i förväg om någon tar illa upp. Det är viktigt att vara PK idag.

Nils: Om vi någon gång skulle få sexlingar, då skulle det vara för mycket, då får vi sälja av.

Carolina: Så skulle du inte säga om det blir så. Tänk om vi får ett handikappat barn.

Nils: Ja, då får vi göra det bästa av det. Vi kanske får ett barn med Down syndrom.

Carolina: Det gör ingenting, vi kan introducera teater och sen blir han eller hon den mest lyckade i släkten. Vi kanske får ett barn som är homosexuellt.

Nils: Ja, det går bra.

Carolina: Ska vi adoptera?

Nils: Ja, det går bra.

Carolina: Vegetarian?

Nils: Det går bra.

Carolina: Sverigedemokrat?

Nils: NEJ FÖR FAN!

Carolina: Vänsterpartist?

Nils: Ja, det går bra.

Mello

2011-03-13T12:36:00.002+01:00

Det är många som snackar skit om melodifestivalen. Jag tycker att det är ett trevligt spektakel, i teorin. Varje år tycker jag att det är spännande att höra bidragen men varje år blir jag besviken. Vem är det som sitter och tar fram låtarna? Är det "imorgon är en annan dag"?

Jag förstår grejjen med att representera alla genrer men det är ju dåliga exempel av alla genrer.

Sen är det ju så, alla tycker inte lika, tur är väl det!

Jag vet inte vad jag vill säga med detta. Egentligen bara Don't be a hater!

Kalla mig Carolina Tengby

2011-03-10T14:00:00.002+01:00

Två svar

2011-02-28T23:13:00.001+01:00

Jag kanske generaliserar men efter att ha gjort en empirisk undersökning har jag kommit fram till detta när det gäller det manliga könet.

Alla killar gillar Johnny Depp. Dom tycker att han är den bästa skådisen ever.

Alla killar gillar ”En riddares historia” med Heath Ledger. Jag förstår inte varför.

I brist på ...

2011-02-18T21:08:00.005+01:00

.. vad som helst...

Igår påbörjade jag lite listor. Listor på top 10 bästa låtarna EVER i två kategorier. Om du ska ha baluns och behöver tips, vassego. Om du har barn och behöver tips, vassego.

Top 10 bästa låtarna EVER (kategori pop)

1. Roxette - Faiding like a flower

2. Michael Jackson - Smooth criminal

3. Genesis - Invisible touch

4. Four Tops - Loco in Acapulco

5. Rainbow - Since you been gone

6. Bon Jovi - You give love a bad name

7. Michael Bolton - How can we be lovers

8. Jackson 5 - The love you save

9. Culture beat - Mr. Vain

10. Heart - Alone

Top 10 bästa låtarna EVER (kategori barn)

1. Ronja rövardotter introt

2. An American tale 2 (resan till America - Fivel i Vilda västern) - The girl you left behind

3. Kiss the girl - Lilla sjöjungfrun

4. Fantomens brallor - Trazan och banarne

5. Stora hämnden Hubert - Fablernas värld

6. Fattig bonddräng - Emil i Lönneberga

7. Snart är det jag som är kung - Lejonkungen

8. Bom sicka bom - Emil i Lönneberga

9. Havet är djupt - Lilla sjöjungfrun

10. Kalles klätterträd

/Carolina "ge mig ett jobb innan jag blir ett kolli" Svensson

Ett bad ledde till Tommy Körberg

2011-02-17T22:38:00.005+01:00

Jag frågade Nils vilka hans top 5 bästa någonsin låtar var. Han kunde bara säga att Queens Bohemian Rhapsody skulle vara med.... Jag hade däremot top 5 bestående av typ Roxette, the Killers, Culture beat och Rainbow. Michael Jackson fick en egen top 5. Nej top 10 om jag räknar med Jackson 5 tiden.

Sen frågade jag om Nils top fem musikal/film musikal/operetter låtar. Jag blev besviken när han inte hade någon.

Mina är:

1. Anthem - Chess

2. Oklahoma! OK! - Oklahoma

3. Figaro - Figaros bröllop

4. We go together - Grease

5. America - West side story

Sen kom vi till top 5 Tommy Körberg. Vi försökte enas till detta:

1. Anthem

2. När han sjunger i Ronja Rövardotter

3. Stad i ljus

4. Fattig bonddräng

5. Somebody's taken Maria away.

Jag hoppas att du är nöjd över att du läste detta inlägg.

Journalisten som slutade bada...

2011-02-16T23:24:00.004+01:00

... eller började bada?

Nu när jag är arbetslös badar jag för att få ett miljöombyte. Eftersom jag bor mitt i stan måste jag gå förbi en massa affärer för att komma till ett grönområde och bara promenera, och att gå förbi en massa affärer gör mig bara deprimerad eftersom jag aldrig har råd att köpa något.

Jag börjar bli desperat! Jag kan inte ens läsa en onödig kurs för att få pengar för jag har läst

upp alla mina CSN pengar. Arbetsförmedlingen säger bara "Ja, du får söka jobb nu, vi har inga kurser att erbjuda för regeringen har gjort om och alla pengar går till att få in långtidsarbetslösa i arbetslivet" MEN: Om jag förblir arbetslös en längre period kommer jag att till slut att få ta del av dessa avsatta miljarder. Borde inte regeringen jobba förebyggande? Dels att hjälpa arbetslösa nu och dels att inte godkänna alla dessa jävla journalistutbildningar på poppar upp överallt så att 1000 nya journalister blir arbetslösa varje år och får fortsätta på sina sommarjobb (om dom nu är så tursamma att dom får).....?

Åh, spontanansökningar! När fan funkade det för någon? Bara för dom som journalistutbildningarna väljer att ta in och föreläsa för en. "Åh, börja frilansa! Jag tjänade 100 000 på en månad förra året!" "Åh, jag sökte och arbetsgivaren sparade mitt CV och ett halvår senare hade jag jobb" "Åh, det gäller att ligga på!" Ja för ligga på har jag aldrig gjort. Det enda jag inte gjort är väl legat på någon för att få ett jobb. Jag hade velat att en journalist som INTE lyckats skulle föreläsa, för det finns nog fler som får välja en annan väg för att kunna betala räkningar.

Vad är det för konspiration som världens makthavare har skapat mot mig? Är detta ett skämt?!

Min pension

2011-02-15T15:12:00.002+01:00

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta. Förra veckan fick jag ett brev på posten från ett ett företag som vill förvalta mina pensionspengar. Det får jag var och varannan vecka. Det som stod ut i detta brev var att det stod:

Pensionsålder: 65 år

Pensionsdatum: 2049-08-01

.......

Jaha.

Vad ska jag gå i pension från? Arbetslöshet? Åh, äntligen efter att ha legat på soffan i 39 år och tittat på 7th heaven repriser kan jag äntligen gå ut i trädgården och börja plantera min pelargonia!

Carolina Depp

2011-02-08T18:48:00.007+01:00

Idag har min talang varit att se ut som olika karaktärer som Johnny Depp har spelat.

Njut.

Vem där?

2011-02-07T22:14:00.004+01:00

Jag har en talang. En talang som tyvärr inte kan tävla i Talang2011 men som jag ändå anser är en talang få förunnat.

Jag kan nämligen se ut som olika manliga kändisar eller karaktärer.

Ni kan själv gissa vilka.

Gemensam nämnare kan vara droger på olika vis.

Min mormors fauna

2011-02-02T17:00:00.004+01:00

Min mormor är rolig. Hon är 91 år. För några år sedan ramlade hon och fick en ny höft. Efter det ramlade hon igen och fick ytterligare en ny höft. Hon var nöjd för hon tyckte att hon hade jämnvikt. Här om dagen sa hon att höfterna va ett straff, annars hade hon fortfarande dansat polka. Jag har dock aldrig sett min mormor dansat polka men tydligen lärde min kusin henne det när han var 6 år gammal.

Utanför mormors fönster finns en gräsmatta och träd. Det går ständigt folk med sina hundar bredvid på grusvägen och mormor har stenkoll på alla. Andra som hon har stenkoll på är djuren som hon matar ute i trädgården. Där finns alla möjliga fåglar och hon ser skillnad på den ene skatan till den andre. Hon brukar berätta om en koltrast som badar i hennes fågelbad, han är mer under vattnet än över. När det var fruset fick koltrasten panik och sprang runt runt badet.

Ibland kommer det en räv som hon kallar Mickel. Mickel räv såklart. Jag frågade en gång om han raskat över isen. Tråkig humor. Men det hade han.

Gammeltuppen är en av alla fasaner som brukar komma och äta av fröna som hon lägger ut. För några veckor sedan hade mormor en stor vattenpöl på gräsmattan som frusit till is. Gammeltuppen åkte skridskor medan hönsen tittade på från sidan.

Förr fanns där fler rävar bland kullarna som ligger på marken intill mormors hus. Hon brukade lägga ut fina köttben till dem som hon köpte av slaktaren i byn. Mamma och hennes systrar fick nöja sig med det lite ofinare köttet till middag. Förr fanns där även rovfåglar, jag kommer inte ihåg vilken sort, men även dem gav mormor mat i form av ryggdelar som slaktaren ändå inte kunde sälja.

Katter ska vi inte prata om. Nu har mormor bara en katt som inte gillar mig. Den gillar bara mormor. När jag va liten fick jag en grå katt som fick bo hos mormor. Hon hade redan då en svart hona som hette Snoa. Miss Noir egentligen men det kunde inte min kusin uttala så det blev Snoa. Min kattunge hette Oskar. Oskar verkade ledsen och nere så mormor hämtade hem en av hans brödrar från kullen. Det var en svart som min kusin döpte till Stig-Helmer. I framtiden fick han bara heta Helmer. Dom blev skitstora.

Katter kom och gick. Mormor matade alltid gamla sommarkatter och byggde små hus de kunde bo i. En gång dök det upp en arg honkatt. Hon hade kattungar uppe i skogen men kom ner för att äta. Hon fräste åt mormor när hon gav henne mat, därför fick hon heta Arja Suranjemi. Jag tror att mormors nuvarande katt är en ättling av Arja.

Ibland kommer det rådjur. Vi har dock inte sett några på senaste tiden.

Det enda mormor saknar nu är svalor. Dom vill inte bosätta sig där trots att jag byggt och satt upp ett litet fint svalbo till dom på mormors hus.

Klass

2011-01-31T15:24:00.002+01:00

Något som många verkar hänga upp sig på och inte riktigt veta hur de ska förhålla sig till är klass. Varför tjatar alla om klass?

Första gången jag blev riktigt medveten om klass var faktiskt när jag läste en bok av en kvinna som gått på samma gymnasieskola som mig (flera år tidigare) och påpekade att det fanns en stor skillnad mellan Trelleborgsungdomarna och Skanör/Falsterboungdomarna. Det kan jag hålla med om eftersom Vellinge kommun är just Vellinge kommun. Det finns fler höginkomsttagare där än i Trelleborgs kommun.

Jag visste att folk hade olika inkomst och kanske olika förutsättningar men jag har aldrig hört någon vuxen under min uppväxt påpeka en speciell klass som vi eller någon annan tillhörde. Morfar var murare, mormor var undersköterska, farfar var pälshandlare och farmor jobbade på posten.

Mina föräldrar utbildade sig och jag och min bror utbildade oss. Har vi då gjort en klassresa?

Vad spelar det för roll? Varför är det så viktigt att definiera medelklass, arbetarklass och överklass? Varför skulle något av det vara fulare eller finare?

När jag jobbade på SR i Malmö förra sommaren hade jag med mig stekt falukorv med potatismos till lunch. En bra lunch enligt mig. Men så kom det en liten tekniker för P3 och satte sig vid mig och sa "Falukorv? Vilken arbetarlunch!" Jaha, tänkte jag. Min kontring var "Ja, men jag arbetar ju här, vad gör du?".

Skulle det vara mer fint att jobb på SR än posten? Vad fan spelar det för roll? Vill du utbilda dig så utbilda dig, vill du inte det så skit i det! Tjänar du bra med pengar så du kan leva så är väl det viktigare än klass? Jag blir så förbannad!

/Carolina Svensson -klasslös

Tandhygienist utan gränser

2011-01-30T20:17:00.005+01:00

Idag satt jag, mamma och mormor och drack kaffe. Mamma berättade att en kvinna på hennes jobb hade en patient som skulle åka till Afrika med läkare utan gränser och vara borta i något år. Läkare utan gränser kvinnan hade då erbjudit kvinnan på mammas jobb att åka med eftersom det behövs tandläkare också. Ja, det kunde hon ju tänka sig. Mamma hejade på. Men kvinnan valde att inte åka för det är för närvarande översvämning i hennes källare. Kvinnan föreslog dock att mamma kunde åka och det nappade mamma på. Hon tänkte att hon kunde vara borta ett halvår. Hon berättade det för pappa som hejade på och sa att han hade tyckt det var trevligt att hälsa på.

Tidigare ikväll frågade jag mamma om hon tänkte åka. Hon skrattade och sa nej. Pappa skulle nog svälta ihjäl.

Om mamma skulle åka behöver jag dessutom inte skänka pengar till läkare utan gränser. Jag bidrar istället med en mamma.

(Från dessa vackra människor har jag fått min humoristiska men dock jordnära ådra.)

Vinst

2011-01-26T22:27:00.003+01:00

Förresten så vann jag en jacka från Didrickson i senaste Amelia. Mitt arga brev om att baktala 80-talisterna blev stjärnbrevet. Ibland lönar det sig att bli sur. Nu kan jag förbli varm när nästa köldknäpp kommer.

Nu är det bara antingen en vinst på några mille eller ett jobb jag saknar.

Nils har vunnit en resa till Åre.

P3

2011-01-26T17:10:00.004+01:00

För er som missar att lyssna på mig i Falangen i Humorhimlen lab på söndagar så tycker jag att ni ska gå in HÄR och klicka på den söndagen ni missade.

Bilden har egentligen ingenting med P3 att göra. Jag ville bara än en gång visa att jag skakat hand med kungen.

...

2011-01-25T14:12:00.004+01:00

Igår kunde jag inte somna. Dels för min hosta och dels för att jag är förbannad. Varför får jag inget jobb? Är jag värdelös? Har jag valt helt fel yrke? Passar jag inte som journalist?

Varför i hela fridens namn blir jag kallad på intervjuer men får sedan svaret "tyvärr, vi valde någon med mer erfarenhet" Det står ju i mitt CV! Kan ni inte läsa? Jag vet inte hur mycket mer erfarenhet jag kan ha? Okej, jag har inte jobbat extra under min studietid men då har jag gjort en massa annat som inte ger betalt. Jag har jobbat inom scouterna, jag har skött en hel jävla studentradio, jag har skrivit för en studenttidning ect.

Nu har P3 fått en massa klipp som jag inte heller får betalt för. Jag har gjort ett helt pilotprogram själv som X-jobb.

Just nu är det bara mörkt.

Jag började fundera på alla bekanta och vänner på som fått barn som skriver hur fantastiskt det är med barn på facebook. Jag tror på dem. Jag har ju inte fått barn själv så jag kan inte säga något. Jag började fundera på om och när jag kommer att skaffa barn. Kommer jag att tycka att det är så fantastiskt? Jag har ofta tänkt på OM jag vill sätta barn till världen när jag själv tycker att denna världen är orättvis och jävlig. Vill jag utsätta mitt barn för det? Jag kan förstå att de föräldrar som skaffar barn kanske inte tycker som jag, att dom lever i en trygg värld och har en framtid att se fram emot. Men just nu har jag inte det. Förhoppningsvis kommer jag att ha det inom en snar framtid.

Det är även svårt att umgås med vänner som har jobb och ofta pratar om sina jobb. Det är ju självklart att man pratar om sina jobb. Ja, många har jobb som dom inte vill ha, men eftersom jag inte ens har det så är det svårt.

Det finns dom som sagt att utbildning inte lönar sig. Nu känns det som att dom fick rätt. Jag lägger mig under täcket.

12-13 januari 2011

2011-01-24T21:41:00.000+01:00

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för vissa saker. Är jag uttråkad av livet eller vill jag göra det bästa av situationen medans jag ändå är satt på jorden? Jag vill nog påstå det sista.
Denna historia börjar redan hösten 2009. Jag bodde hos Thomas i Stockholm och såg att Försvarsmakten sökte radiojournalister till psyopsförbandet, psykologiska operationer, nånting nånting. Jag sökte jobbet och blev kallad på intervju. Jag tror att jag blev kallad för att jag skrev ut mina ansökningar på grönt papper…..
I alla fall, jag fick veta att tre personer hade kallats på intervju, så lite stolt var jag. Det var en intervju och jag fick inte jobbet.
I höstas fick jag ett mail från chefen för radion på psyopsförbandet som skrev att de sökte folk igen och jag var välkommen att söka. Arbetslös och förtvivlad av att SR Malmöhus inte ville behålla mig efter alla fantastiska naturinslag jag gjort, sökte jag. Jag blev kallad på intervju igen, denna gång med andra regler. Jag fick veta att skulle jag gå vidare skulle det ske ett fys-test som intervju del 2. Detta var precis innan jul. Jag fick sedan veta att jag gått vidare. När jag tänker tillbaka på det så tror jag att jag redan hade ställt in mig på att gå vidare. Eftersom jag ändå betalar 400 kr/mån för ett SATS kort så började jag träna mer regelbundet och tyckte att jag gav ganska bra ifrån mig. Jag tränade dessutom lite med Nils för att jämföra mig, i mitt huvud skulle jag springa runt med biffiga jarheads och svettas blod, allt detta var jag förberedd på.
Men så kom dagen då jag skulle åka till Enköping. På stationer i Malmö satt jag och väntade på tåget och kände att jag inte ville åka. Dessutom ringde chefen för att berätta att jag skulle utföra testen med 2 andra sökande som också gått vidare. Pressen blev större. Jag gick i alla fall på tåget som var i tid. Jag skulle bo hos Nadia över natten i Jakobsberg och väl där kändes det lugnt. På natten fick jag sova på en madrass som jag sovit på innan, men denna gången var den hårdare och mer obekväm än tidigare, dessutom sov hennes systers lilla hund under täcket, vid mina ben hela natten och låg och sparkade mig. Inte mycket sömn alltså.
På morgonen åkte jag till Enköping. Nervös som fan. Innan testet skulle jag intervjuas igen. Det gick bra. Punkt.
SEN. På träningskläder och träffa de andra sökande och träffa kvinnan som skulle hålla i testet. Fem styrkedelar och ett springtest, eller bip-test.
Jag har aldrig känt mig så svag i hela mitt liv. Jag klarade 2 saker av fem med lägsta poäng. Fy fan. Det låste sig i mitt huvud. Arg som fan på mig själv och försökte hejda mig från att gråta (inte speciellt matcho att börja böla bland en massa militärer) svalde jag min vrede vilket resulterade i att den satte sig i halsen under bip-testet och jag börja hyperventilera och avbröt. Jag fick ingen luft. Kvällen innan när jag kom till Stockholm gick jag direkt till SATS för att springa. Eftersom jag suttit på ett tåg hela dagen ville jag inte ta ut mig helt så jag sprang i 15 minuter utan problem. Kanske inget maraton men ändå.
Efter att jag gjort bort mig skulle jag åka hem. Jag kände mig redan matt i kroppen och helt stel när jag åkte in till stationen vid 17:30 tiden. Tåget skulle gå 18:23.
18:10 får jag ett sms där det står ”Veolia har ställt in ditt tåg på grund av lokbrist och bokat om dig till 23:52”. LOKBRIST? Jag skulle vilja se den lokföraren när han kommer till lokparkeringen och ser att det inte finns ett lok till honom. Vet dom inte det mer än 10 minuter innan?! Det är ett under att folk lyckas ta på sig byxorna på morgonen.
Vid den tiden var jag helt slut i kroppen, jag frös och hade ont i huvudet. Jag hade en tung jävla datorväska och det var trångt i hela Stockholm kändes det som. Jag orkade inte åka till Nadia igen. Så jag fick snällt sitta och vänta på nattåget.
På en bänk i Stockholms central. Där satt jag. Som en jävla luffare. Arg, uttråkad, ont i lemmar jag inte ens visste att jag hade. Jag satt först och tyckte synd om mig själv för att jag gjort bort mig sedan gick min självömkan över till vrede mot styrketestet. När i det militära behöver jag hoppas en halvmetet rakt upp i luften? Är det när dom skjuter på våra fötter? Jag förstår att man måste ha en viss fysik även som civilare men vanliga situps och armhävningar och hänga från en pinne visar väl inte vad man klarar av när man väl är i skogen? Jag blev förbannad. Mamma föreslog att jag skulle skriva en bok om det. Det kanske jag gör.
Oj, vad tiden inte gick fort. Jag började fundera på om det var militären som ställt in tåget för att testa min uthållighet och mitt psyke. Ja, mina paranoida tankar smyger sig fortfarande på även om jag lärt mig tygla dem.
Väl på tåget hamnade jag med ett ungt par där tjejen pratade så ynkligt att jag ville smälla till henne. ”åh, ska vi sova här, åh här e bara 4 platser, åh äckliga filtar…” Jag fällde upp mellansängen till dom, klättrade upp längt upp (jag har höjdskräck men jag kände att vill gud ta mig genom att få tåget att tvärnita och jag ramlar ner och bryter nacken så vem är jag att säga emot?)
Ont i hela kroppen, kall, spänningshuvudvärk, arg och ynklig somnade jag strax efter Stockholm Södra.
Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag har lärt mig att får jag för mig innan att jag inte klarar något så sätter den tanken sig i huvudet omedvetet och jag klarar ingenting. Dock klarar jag att sitta på en centralstation i sex timmar.
Vilken bra början på 2011.
Förresten, jag fick inte jobbet. Hade för få meriter. Tydligen kunde dom inte läsa det på mitt CV innan jag blev kallad. Ja, jag är arg. Som vanligt.

Mina föräldrar

2011-01-21T14:43:00.001+01:00

Idag på lunchen diskuterade pappa och jag om att det är bra för de journalister som nischar sig. Alltså de som har en intresse för ex. en viss musik eller litteratur och sedan söker jobb på ex. kulturdelen i en tidning. Jag har kommit fram till att jag kan lite om mycket. Jag har ingen nisch. När jag diskuterade det med Nils igår fick jag till svar ”Men det har väl inte dom på P4 heller..” Nej, men jag jobbar ändå inte där.

Pappa höll med mig och tyckte att det var roligt för dom som får jobba med det som dom har som hobby och tillade: ”Det är ju bra om man kan en massa om olika böcker och kan man allt som Strindberg och sen får jobb som Strindberg, ja då är det ju bra”.

Fler citat av mina föräldrar: När jag skulle åka nattåg sa mamma ”Hoppas du får trevliga ligg”

Dom vill så väl.

Ekonomitips för en rikare månad

2011-01-18T15:56:00.004+01:00

Det står överallt att januari är en svår månad då ingen har pengar. Jag har några tips som kan hjälpa dig som jag själva har testat.

1. Bli förkyld. Du är inte lika hungrig och sparar därför pengar på mat. Dessutom sover du mycket och har inte lampor tända så mycket, alltså billigare elkostnad.

2. Onepiecen är något som blomstrade upp i höstas. För ett billigare alternativ, rota i de gamla klädlådorna, kanske hade även du en overall pyjamas för 15-20 år sedan som fortfarande passar?

(Jag skyller på att jag var ett stort barn och liten vuxen)

PS.

2011-01-05T16:30:00.001+01:00

Du kan maila mig på carolina.svensson.1984@gmail.com

Antingen för att säga hej eller om du vill säga något annat.

Hej 2011! Här kommer mitt CV

2011-01-05T12:22:00.002+01:00

Jag har läst i en massa tidningar nu att man ska lägga ut sitt CV på sin blogg för att få jobb (räcker det inte med att man blottar allt annat?)

Så därför tänker jag lägga ut mitt CV och hoppas på att just DU som letar efter en god skribent, en humoristisk profil till dina projekt eller en utmärkt ljudklippare läser detta och tänker ungefär såhär "åh, var har hon varit hela mitt företags liv? Hon är ju precis vad jag vill ha!"

UTBILDNING:

Stockholms Universitet, JMK januari 2008 – juni 2010

Mastersprogrammet i Journalistik, 120 hp

Malmö högskola augusti 2008 – januari 2009

Grundläggande radioproduktion 30 h

Högskolan i Kalmar januari 2004 – december 2004

Journalistisk översiktskurs 15 hp

Växjö Universitet augusti 2003 – juni 2006

Filosofie kandidatexamen i beteendevetenskap

Kurser i examen: psykologi 90 hp,

Konst- och bildvetenskap 30 hp,

Kreativt skrivande 30 hp,

IT, språk och presentation 30 hp,

(Bild 15 hp.)

ARBETSLIVSERFARENHET:

Sveriges Radio, Malmö juli 2010 - augusti 2010

Befattning: Reporter

Omfattning: Sommarvikariat

Sveriges Radio, Kalmar november 2009 - december 2009

Omfattning: Praktik

Studentradion i Växjö januari 2005 – juni 2006

Befattning: Stationschef, ordförande,

programledare

Sista Brefvet, Växjö universitets kårtidning januari 2004 – december 2004

Befattning: Skribent

Trelleborgs Allehanda april 2008

Befattning: Skribent, reporter

Omfattning: kortpraktik under 2 veckor för JMK

Mobility Motors, Malmö juni 2007 – oktober 2007

Befattning: Administratör, ekonomi assistent

Perceptek AB, Trelleborg juni 2002 – pågående (tim)

Befattning: Administratör, ekonom, marknadsförare

Omfattning: Timanställd vid behov, sommarjobb

Trelleborgs kommun juni 2008 – augusti 2009

Befattning: Hemvårdare för äldrevården

Omfattning: Sommarvikariat

ÖVRIGA MERITER:

Svenska Scoutförbundet december 2010 - pågående

Projektledare för lägerradion vid WSJ 2011

Stand up kurs för Lena Frisk juni 2009

Helgkurs i stand up för kvinnor

Svenska Scoutförbundet januari 2009 – december 2009

Värdebaserat ledarskap, ledarskapsutbildning

för unga ledare i ungdomsorganisationer i

samarbete med scouterna och Fryshuset

Svenska Scoutförbundet juli 2003

Allmän ledarutbildning inom scouterna

Just nu i Kristianstad

2010-12-23T17:35:00.002+01:00

Nu sitter jag i Kristianstad och väntar på Hasse Andersson (bland annat) som jag ska sitta i rimstuga med för P4 Kristianstads räkning. Jag värmde upp med detta:

Nu när det är snö och kaos
och snön lyser vit
ta en trafikpaus
och håll i din läckerbit

Det är inte lönt att gnälla på bussar som inte kommer
visste du inte att det var storm?
stanna inne så du vädret undkommer
och hitta på en ny konstform.

ang. mitt brev

2010-12-23T10:37:00.002+01:00

Artikeln i Amelia handlar om att 70-talist kvinnorna är sura för att 80-talist kvinnor tycker om att laga mat och baka. Man kan ju tycka att det är en värdslig sak. Deras syn på det hela är att vi har en gång befriats från dessa sysslor, vi är inte längre kedjade vid spisen. Men all media trycker ju på att vi ska laga mer mat och inte köpa färdig, för hälsans skull, krävs det då inte att man står vid spisen? Det dom missar är väl också att många 80-tals MÄN tycker om att baka och laga mat och dom har aldrig frigjorts från denna syssla. Påståendet att det skulle vara ett förtryck att laga mat är ju bara trams, ett jävla utspel för att få mer mediatid. Vi vet hur kvinnor frigjort sig och vi är glada för det idag, men det handlar inte om att dyrka och vara tacksamma.

Vad hände med tradition? Jag vet inte vad dessa 70-tals, storstads donnor har för tradition med sig hemifrån men i min familj har vi alltid lagat mycket mat tillsammans. Jag har stoppat korv med mormor, lagt in sill (ingen jäkla snabbsill) och bakat bröd. Ja, även plockat höns. Makabert kan en del tycka, men min mormor kommer från en fattig familj i en fiskeby på landet med en massa syskon och ingen far (han dog ung). Mormors mamma var en stark kvinna som arbetade hela dagarna och lagade mat till sina barn. Inte mycket mat men det gjorde också att alla barnen lärde sig värdet på mat och tid tillsammans, något som gick i arv. Att hjälpas åt. Är det fel? Tydligen. Nu ska det va en latte on the go och skryt med hur mycket man INTE hinner med för man är så jävla upptagen hela tiden. Det är väl inget värdigt liv?

Låt dom som vill baka, baka och dom som inte vill slipper. Jag säger inte till Ann Söderlund att göra muffins, då behöver hon väl inte heller säga till mig att INTE göra muffins.

Titta

2010-12-22T23:31:00.002+01:00

Nu i min mörka stund av arbetslöshet (egentligen är jag inte det för jag har inte sagt något till arbetsförmedlingen för jag jobbar lite ibland på ett företag i Trelleborg, men det är inget jag skulle vilja kalla jobb...) så funderar jag på allt jag håller på med utan att få ut några större summor pengar.

Jag stand uppar, började som en hobby där jag visste att jag inte drog in pengar, men som har varit min största sysselsättning under 2010.

Jag medverkade på P4 Malmöhus morgonpanel i våras.

Jag ska medverka i P4 Kristianstads rimstuga imorgon.

Jag deltog med stand up i en kulturshow för Lunds Universitet.

Jag var med i P3s Humor Himlen med Falangen.

Jag ska förhoppningsvis höras lite i P3 i vår med Falangen.

Det senaste är att jag skrev ett arg mail till amelia då en artikel ännu en gång gnällde på 80-talisterna (väldigt unikt...) och kom med på ett hörn. Jag är den upprörde läsaren: http://amelia.se/artiklar/2010/80-talister-vax-upp/index.xml

Hela brevet gick såhär (ja jag är stolt):

Hej Amelia.

Jag är 80-talist. Ofta stöter jag på arga påhopp i diverse tidningar och böcker om min generation. Nu även i Amelia vilket har fått mig att fundera på om jag vill betala för en tidning som hänger ut mig som dum och lat.

Det gör mig förbannad att hela tiden klankas ner på som 80-talist. Varför inte skriva om saker som är viktigare än ”vi är si och ni är så”? Det ökar bara klyftor. Det hade lika gärna kunnat vara en text om religiösa synpunkter, rasism.

Ren ignorans.

OFTA i Amelia står det om stress, hur vi ska nå våra mål, skaffa barn (gärna i en ålder där vi inte kommer att kunna få se våra barnbarn födas) stil, diet och blabla. Konstigt att 70-talister är stressade.

Som det stod i artikeln om 80-talisterna så vill vi tydligen bara vara hemma, baka, skaffa barn tidigt och så hemskt, så tror vi dessutom på livslång kärlek. USCH! Jag skulle aldrig vilja bli som 70-talisterna om deras liv bara består av stress.

Vilka är dessa 80-talister ni pratar om? Varken mina 70-talist vänner eller mina 80-talist vänner är som ni framställer dem.

Jag är inte lat. Jag har utbildat mig i 6 år för att bli journalist. Jag har jobbat med allt man kan tänka sig för att jag ska kunna betala mina räkningar och aldrig räknat med att mina föräldrar skulle betala.

Många av de kvinnor som jag har stött på i min bransch har varit runt 30-40 år, har småbarn och ledande positioner. DOCK har de suttit likt deras äldre manliga kollegor och krampaktigt hållit sig fast vid sina skrivbord, livrädda för att någon yngre ska komma och ta deras plats.

Jag är också stressad. Jag får inget jobb för jag får ständigt höra efter jobbintervjuer att jag har för lite erfarenhet. Men hur lätt är det att få erfarenhet utan att få en chans? Det gör inte saken lättare när 70-talister sprider rykten om att vi 80-talister är lata och bortskämda.

Om vi nu ändå ska sitta och bråka om generationer så skyll på de som vägrar gå i pension. Hur ska vi få chansen att spara till pensionen när ”köttberget” bara sitter och smörjer sitt krås?

Nu ska jag sätta in bullarna i ungen.

Carolina Svensson, beteendevetare, journalist och komiker.

Nu funderar jag på om det jag gör, alltså sår frön här och där är 00-talets svar på 80-talets utvikningar förutom att jag tjänar inga pengar, behåller kläderna på och jobbar lite mer. Ja ni fattar...

Carolina sökte en gång en bonde

2010-12-22T20:11:00.004+01:00

När dom presenterade årets bönder på 4:an i våran skrev jag ett brev till en av dom. Idag, efter att ha sett säsongen är jag tacksam för att mitt förnuft höll mig tillbaka. Inget fel på bonden i sig, men jag vet nu att det var ingenting för mig.

Jag frankerade brevet men efter att ha sett att det var samma produktionsbolag som gjorde Talang så ångrade jag mig.

Här är iallafall brevet jag skrev:

Till sommaren ska jag jobba på Radio Malmöhus, 

där gör jag nyheter om allt från grisar till blåljus.

 På min fritid är jag komiker och drar skämt på scen.

 En dag skulle jag vilja åka till Aten.

  Jag är uppvuxen i en fiskeby bredvid Smygehuk, 

har ingen erfarenhet av lantbruk, 

men på landet tycker jag bäst om att vara.

 Det hade varit trevligt om du detta brev ville svara

Jag är även scout och älskar att hajka,

 skulle även vilja åka till Jamaica. 

Gillar du en redig tjej , borde du skriva till mej. 

Gig

2010-11-20T18:15:00.003+01:00

Uppdatering.

På torsdag uppträder jag på Prick Prick på Mejeriet i Lund. Kom dit. Säg hej till mig efteråt.

Den 2 december uppträder jag på Big Ben i Stockholm. Kom dit. Säg hej till mig efteråt.

I torsdags uppträdde jag på Mejeriet i Lund för en kulturföreställning. Det kom folk. Vissa kom fram efteråt.

Annars? Jo då. Jag lever. Bilen hade gått bra om jag hade haft någon.

Det finns bara så mycket man kan göra på internet.

2010-11-08T15:35:00.000+01:00

Jag tycker att det finns en norm över hur pass ”konstig” man får vara. Eller vad som är okej. Om man är konstig på rätt sätt, dvs. om man är vad jag skulle vilja kalla ”kultur-konstig” alltså när man i sina tonår kände sig ensam och förvirrad och hittade likasinnade på skunk.se eller andra forum på internet och kunde säga ”jag är bara så knäpp” och ens kompis säger ”ja det är du, men det är jag också”. Du kanske va mobbad också, men vem var inte det på 90-talet? Idag är du vuxen och säger inte sånt längre, men du kan mycket om kultur, gärna kultur som inte räknas som Ullared-kultur, för det är en egen kultur, om du ens vill säga att det är en kultur, men det är det. Faktiskt.
Om man är den sortens konstig att man ändå passar in i den normen, då är det okej.
Men att vara konstig och säga saker som gör att vissa inte vet hur dom ska svara eller bli obekväm, det är inte okej. Man får inte säga något som verkar bittert heller, det är ju ganska ofint att vara bitter över saker. Även om man bara gnäller lite så är man bitter, kanske har gnällt för mycket? Men om man faktiskt har riktiga saker att gnälla över och vägrar le bara för att det är det man ska för att få vara med och leka, får man inte det då?
Tänk om man inte har en riktig stil eller hänger helst på Möllan eller Lilla Torg? Vad ska du välja? För du måste välja. Så är det.

Jag vill hem och julpynta. Jag fick ett sms av Nils där det stod att Men in tights som jag beställde i lördags kom på posten idag. Jag vill hem.
Jag har ångest för att jag vill julpynta. Samtidigt som jag vill ha lägenheten fin som den är, vill jag kasta tomtar överallt. Tänk om jag flyttar efter jul. Då har jag bara minnet av hur tomte-explosions-lägenheten såg ut .

Borde provas

2010-10-24T12:18:00.003+02:00

I natt drömde jag att det borde funka med att ha Kalles kaviar på en macka med leverpastej.

Kaffe

2010-10-22T14:00:00.002+02:00

Jag sitter på "jobbet". Vad gör jag idag då tänker du. Registrerar hon moms? Nej, inte idag, fast jag skulle kunna. Finns en faktura från Polen som jag tänker på ibland.
Jag dricker mest kaffe. Testar lite olika sorter från den nya maskinen som är inköpt. Ah, stimulans.

Jag har börjat drömma om katter som pratar.
Igår drömde jag att ett spöke satte sig i en bil och tvingade en katt som kunde prata (jag tror dessutom att jag va katten) att klösa henne till döds. Sen visade det sig att spöket var Katharine Hepburn. Katten (jag) blev livrädd och rymde. Innan dess hade katten (som då inte ännu var jag) gett mig färdigskrivna brevpapper. Jag gav brevpapper tillbaka. Inatt drömde jag om en kattunge som hoppa upp på bordet och börja äta av min sylt. Först undrade jag om katter gillade sylt, sen skrek jag "Sluta Sylvia!". Katten sluta och hoppa ner på bordet.

Hejdå

Bloggångest? HA!

2010-09-30T16:01:00.003+02:00

Finns det en ursäkt, mina kära läsare, för att jag inte har uppdaterat bloggen på två månader? Nej.

Jag har mest haft fullt upp med att titta på biggest loser och konstaterat att jag själv gått upp 10 kg över sommaren. Hur kan jag ha låtit mig sjunka så? Jo svaret är tjockis-tights. Under sommaren har jag endast haft på mig lösa kjolar och tights. Tjockis-tights. När hösten sedan kom och jag skulle ta på mig mina vanliga byxor sprack det för mig. För mina byxor också.

Jag har därför ännu en gång börjat träna. Tänkte det var lika bra eftersom S.A.T.S ändå drar pengar från mitt konto varje månad. Dessutom har jag kommit fram till en sak. Majoriteten av människorna som tränar på S.A.T.S är samma människor som går till HIPP i Malmö och tar av sig sin förlovningsring när dom blir fulla.

MÅSTE ses

2010-07-25T13:50:00.002+02:00

Detta är det nya heta. Världens bäste blogg för semesterfirare.

Söndags lur

2010-07-18T21:21:00.004+02:00

Efter jobbet idag kom jag hem och somna på soffan. Innan jag somnade tittade jag på Girls of the Playboy mansion vilket förstörde hela mina tupplur. Jag drömde nämligen att jag bodde och turnerade med dessa kvinnor. När vi alla hade badat någonstans och skulle iväg hade jag inga extra underkläder med och frågade om någon av dom hade som jag kunde låna. Hon som skrattar så fult gav mig en liiiiiiten BH och sa syrligt "den passar nog, den hade jag innan jag förstorade brösten" sen skratta alla. Nej den passade inte. Den var dessutom av läder. Jag blev förbannad och skällde ut alla och kastade runt deras väskor. Plötsligt var jag i pilotavsnittet av Sabrina - Tonårshäxan med min BH som var för liten.

Sen vaknade jag.

Såhär roligt hade inte jag.

Vi älskar MJ

2010-07-05T22:36:00.002+02:00

Vi lärde oss beat it från en instruktionsvideo på youtube på spanska. Sen sattes våra kunskaper på prov. Tycker det gick ganska bra jag.

Midsommar 2010 del 2

2010-06-27T23:17:00.001+02:00

Midsommar 2010

2010-06-26T13:19:00.001+02:00

Mitt bröllop

2010-06-19T16:18:00.003+02:00

Såhär i bröllopstider började jag fundera över mitt eget bröllop. Eftersom jag sitter och lipar under tiden som det kungliga bröllopet pågår ursäktar jag för vattenstänk.

Iallafall, jag skulle tycka det var roligt om jag gick upp för gången till musiken "If you leave me now" av Chicago eller ännu roligare "Is that your bitch" av Misst Elliot.

Sedan hade det varit roligt om Kalle Moraeus kunde spela en bit och om kungen skulle vilja lämna över mig, vi är ju redan kompisar. Dessutom vill jag att min blivande mans kompisar skulle klä min man i en säck som det står grisen i säcken på under svensexan. Kanske även att han bär denna dräkt under vigseln. Istället för svärd som står och viftas med utanför kyrkan vill jag ha star wars svärd.

Du kommer inte vilja missa detta.

Det är ju ganska smart att Daniel får lära sig allt om familjens historia nu när han blir prins, jag ska också göra så med min blivande man. Dock lite svårt då delar av släkten är adopterade på pappas sidan. Min moster har dock släktforskat på mormor och morfar och tydligen härstammar vi från någon slags knäckt långt tillbaka i tiden.

Hur man avreagerar sig.

2010-06-18T16:29:00.002+02:00

Efter ett inte så upplyftande mail från JMK som mest handlade om deras hyckleri var jag tvungen att avreagera mig. Jag följde med Marie och hennes tvillingar till en lekplats och lärde dom (barnen alltså) allt jag kan om bommar. Det gick ganska fort.

Hur man underhåller sig själv.

2010-06-17T13:46:00.003+02:00

Ibland jobbar jag som lägerskolsledare ute på ett scoutområde som heter Sjöröd. När barnen sitter och myglar i stugorna måste vi ledare underhålla oss själva. Sjöröd har precis genomgått en stor renovering och vi har fått ett större kök och en stekplatta. Stekplattan är perfekt för att popa popcorn kom vi på. Åsa Skans står bakom kameran. Jag ska ta ny anställning på bio.

Seriös radio om alkohols bieffekter

2010-06-16T10:56:00.002+02:00

Finn en vän

2010-06-15T14:06:00.002+02:00

Min bästa hobby är som sagt DN kontakten. Idag har jag hittat killar till mina vänner.

Söker en tjej, 28-40 år, för familjebildning. Jag är en snäll kille, 44/187, rökfri, Allmänna intr.

Något för Åsa kanske?

Jag är 31 år och trött på singellivet och vill bilda familj. Jag söker en tjej som också vill bilda familj. Det gör ingenting om du har egna barn. Intr. resa, umgås med familjen. Hör av dig.

Perfekt för Marie

Jag är en kille, 30 år, som nu söker kärleken. Mina intr. är innebandy, fotboll m.m. Söker tjej med glimten i ögat och lätt för skratt.

Ni får slåss om honom.

En film om en rosa mikrofon

2010-06-15T14:02:00.001+02:00

Ledig

2010-06-07T11:56:00.003+02:00

Jag kanske tjatar men jag tror inte ni förstår vilken bedrift det är för mig att ta min examen! Masters dessutom! Jag bryr mig inte om titlar eller hög utbildning, det är mest för att visa för mig själv att jag kan.

Jag tog min kandidat på två och ett halvt år i Växjö. Psykologin som jag läste där var mitt sätt att försöka förstå människor och världen på. Trots huvudspöken, panikångest och stationschef på studentradion på heltid klarade jag det.

Journalist har jag alltid velat bli men kände mig inte mogen för det när jag började plugga som 18-åring. Att jag klarade den utbildningen med alla nya huvudspöken och inget riktigt boende och mer eller mindre inga pengar är stort för mig.

Nu när jag är klar har jag en lista på vad jag ska göra innan jag börjar jobba på P4:

1. Maila produktionsbolag

2. Fixa min gitarr (har märkt att jag har en skön mörk röst på morgonen om jag inte sjunger upp, kan nog bli något ;) )

3. Köpa en ny cykel, min gamla blev ju stulen av vad jag misstänker en kille som jag bjöd på en frensh hot-dog på kl 03.16 en lördagnatt. Otacksamma jävel.

4. Hänga i parken och vara cool.

Det var nog allt.

FALANGEN

2010-05-19T13:30:00.003+02:00

Fr. v. Moa Lundkvist, Tora Larsson, Carolina Svensson, Marie Christiansén

Den senaste veckan har jag, Moa Lundqvist, Marie Christiansén och Tora Larsson ägnat oss åt ett projekt som vi kallar Falangen. Vi blev tillfrågade att göra podradio och vi sa självklart. På fredag, eller iallafall i helgen, kommer den första poden ut på riketssal.se. Så håll er uppdaterade!

En upprörande upptäckt.

2010-05-19T13:17:00.000+02:00

Var på stand up på danska i Köpenhamn igår. Där säger som Neger och skojar lite väl fientligt om invandrare för min smak, som om det vore vardagsmat. MEN! På natten när jag inte kan somna har jag ibland DR1 på i bakgrunden där dom sänder Boogie, typ ZTV förr med musikvideos, och där sändes Erik Hassles don’t bring flowers after I’m dead och där har dom blippat bort ordet SHIT.

Danmark, nu får ni bestämma er, börjar få flashbacks från släktmiddagarna…. Är det storebror USA som spökar?

ah, en verklighetsförankring.

2010-05-12T17:05:00.002+02:00

Vad är det som händer? ALLA ska gifta sig nu. Och det handlar inte bara om kungligheter. De senaste åren har mina vänner och bekanta gift sig och skaffat barn till höger och vänster. Jag är visserligen uppväxt med föräldrar som var tillsammans i 12 år innan de gifte sig och ännu längre innan de skaffade barn så jag kanske är formad utifrån detta. Men nu är det för mycket "hej vi har gift oss" bilder på facebook. Hur mycket har jag missat under 2 år i Stockholm? Har vi plötsligt blivit vuxna? Jag blir rädd och nervös. Känner mig naken, exposed.

Jag tog upp kontakten med en vän från förr som gift sig och ska få barn nu i sommar. Jag fick frågan "har du inget giftemål på gång?"

NEJ. Det har jag inte. Varken ett eller flera.

Dock har redan flera av mina ungdomskärlekar gift sig. Inte med mig då.

Den dagen jag gifter mig stannar nog klockorna. Och grisar flyger. Man kanske ska ha en kille först? Hur hittar man en sån? Fredagsflirten i Christer i P3 fungerade ju inte.

Se, jag har inget liv.. För tillfället iaf.

2010-05-11T21:02:00.006+02:00

Nu har jag hamnat i en verklighetsbubbla igen. För mycket plugg och för lite av allt annat... Detta är vad jag kom fram till idag när jag tog en paus:

Förr i tiden hade jag en fetisch för långhåriga killar. Detta gick över när jag träffade min kille i Växjö. Efter det har allt varit upp och ner. Men nu så. Nu är allt som det ska. Kolla bara. Hur kan man inte gilla? ah.... åh... mmm...

Fetisch 1997 (Taylor Hanson)

Fetish 2009 (Russel Brand)

Fetisch 2010 (Matthew Gray Gubler)

Min talang. Jag kan prata om det nu.

2010-05-10T22:20:00.006+02:00

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på det men jag har varit med i Talang. Detta program som sporrar unga att mobba varandra bara för att Bert Carlsson troligtvis haft en svår uppväxt.

Jag sökte inte själv, jag blev tillfrågad och naiv som jag kanske är tänkte jag "ja varför inte, testa något nytt". Jag visste att jag inte skulle vinna eller kanske inte ens gå vidare men det verkade kul. Ingen som jag pratade med hade sökt själv.

Väl på plats fick jag sitta i ett rum med clowner, sångare, barn som spela fiol och en massa andra knäppa människor. Vi skulle spela in en massa förklipp och skit men jag kände mig mest off av alla freaks....

Jag var där för övrigt kl 10.00 som det stod på lappen att vi skulle vara.

Kl 16.00 släppte dom in publiken som mest bestod av barn och unga. Inte min publik. Jag kände att jag ville hem. Ingen hade pratat med mig och dom trodde nog att jag skulle sjunga. Det hade dock varit roligare än min stand up.

Kl 17.00 började dom filma, omtagning efter omtagning för ingen kunde säga rätt. Sen släppte dom in första akten....

Kl 21.00 stod jag redo. Jag ville gå hem och lägga mig. Jag hade inte ätit sedan lunch. Dom serverade ingenting. Jag gick upp och möttes av att halva publiken gått hem och Bert grimaserade åt mig när jag sa att jag skulle köra stand up.

Fick börja och bad till gudarna att det snart var över. Dom kastade sig över sina röda knappar samtidigt och var mer uppspelta över att det aldrig hänt innan. Kul för mig. Bert tyckte att han var roligare än jag. Mitt svar blev "ja men det är väl bara att titta på dig" vilket var det roligaste jag sagt på hela kvällen.

Sen fick jag gå av scenen.

Bakom scenen blev jag förbannad. Jag fick sitta i ett rum och prata med en av casting killarna och skällde ut hela grejen, han höll med mig. Jag hade mycket smart att säga, faktiskt. Arg som fan, så arg att jag grät.

När jag kom hem pratade jag med folket som gjorde programmet och mitt klipp kom aldrig med. Jag fick se det själv. Jag är roligare live.

Mitt liv i ett nötskal. Så mycket press... HAHA

2010-05-10T13:31:00.004+02:00

I fredags fick jag höra att jag borde uppdatera min blogg varje dag. Men jag är rädd för att jag inte har så mycket roligt att säga. Jag VÄGRAR bli en sån "jag lägger ut bilder på vad jag äter för att kunna blogga så mycket" människa.... Kristina höll med mig under en fika som vi har börjat kalla "Vi fikar bara när Carolina är bakfull och Kristina kan skratta åt henne".

Mitt liv ser nämligen ut såhär nu: kaffe, "plugg", TV, äta, sova, gå till 7eleven, plugg, kan inte somna, internet, P3, blogga, sova.

Därför får ni nu se en bild på mat som vi åt på red lobster 2007.

Och såhär har jag sett ut när jag ätit på en resa till Florida. Ja jag är blek trots solsemester. Jag vet. Kul.

Svenska semestertips

2010-05-09T14:12:00.003+02:00

Jag får Dagens Nyheter gratis varje dag från min skola. Jag hinner sällan läsa hela, eller jag orkar inte. Men idag när jag plockade upp tidningen ramlade det ut en liten bilaga som heter Svenska Semestertips 2010 och vem pryder inte hela omslaget om inte Vickan och Danne och en bukett rosor. Detta omslag påminde mig om ett av mina nöjen, nämligen att läsa kontaktannonserna i DN. Här kommer några av mina favoriter.

Jag är en svensk kille, 49 år, som vill träffa en tjej från Afrika.

Denna tycker jag är bra, han går inte som katten runt het gröt, han säger vad han vill ha. Kort och gott.

Singelfarsa, 43 år, seriös, sportig, söker dig kvinnlig tjej för vänskap ev. mer. Hör av dig 30+ tjej.

Denna kille verkar ju råkat ut för något obehagligt någon gång. Har hans tjej råkat vara en man? Han poängterar tre gånger att det ska vara en TJEJ, gärna KVINNLIG tjej. Han är dessutom seriös. Bra att han skriver att han är singel med så man inte undrar.

Du finns i min dröm, men var? Du enkla, rökfria kvinna 55-65 år, med djup, känslighet, humor, musikalitet och verklig stil, svara dito man. Mina intr. Är djur, natur, kultur, skärgård, egen båt, trädgård.

Hade jag varit 30 år äldre hade jag svarat. Tycker att jag är en enkel men ändå djup och känslig person med humor och ja, allt som han beskriver. Men egentligen, enkel men djup? Hmmm, jo killen förstår sig nog på kvinnor alltså….

Jag är 38 år kille, social och tycker om hemmakvällar. Jag söker en välutvecklad man, 50-60 år. Det gör inget om du har skägg eller är tunnhårig.

Då kan han väl lika bra skriva att han gillar skäggiga flintisar direkt? Eller?

Var finns du man, 75-80 år, ärlig och servis? Undrar en pensionärsänka med inre och yttre stil. Intr. Allt som gör livet roligare.

Läs: sprit, swingersklubb och plommonjuice. Hon borde svara till Var finns du killen.

En svensk man, 40+, med utländsk bakgrund, ser bra ut, trevlig, söker svensk tjej, 30-40 år för familjebildning.

Också en bra annons, han säger vad han vill. Vilken kvinna skulle inte uppskatta det?

Jag sysslar bara med seriös radio.

2010-05-07T18:25:00.001+02:00

Barn älskar mig.

2010-05-06T23:21:00.002+02:00

Man vet att man umgås för mycket med barn när man byter ut elaka svordomar mot snällare svordomar. Som när man tänker "dumsnut" istället för "idiot". Även när man är ensam.

Jag var hemma hos Marie en kväll. Pedagogisk som jag är hjälpte jag hennes 6-åriga dotter minus. Vi hade Tankesmedjan i P3 på i bakgrunden och vid något tillfälle sa dom alla sina namn på radion. Mitt i en låt börjar denna 6-åriga tös nynna "Jonatan är en unge, Jonatan är en unge" varpå Marie utbrister från köket: "Så säger man inte! Killen heter så!"

Man måste kanske varit där för att förstå det roliga.

Kungen och jag

2010-05-05T13:05:00.003+02:00

Ja, det är jag. Det blonda burret.

Onsdagen den 28 april träffade jag Kungen. En historisk dag. En milstolpe i mitt liv skulle man kunna säga. Eller inte säga. Det beror på vem du frågar.
Det var inte första gången jag sett honom. 2001 höll han tal på SCOUT2001 framför ca. 25 000 deltagare. Han gjorde ”rakaten” och dansade med E-type och Deedee som höll i slutkonserten (av alla människor).
Kungliga stiftelsen ungt ledarskap fick Kungen av scouterna när han fyllde 60 år. Jag har gått en ledarskapsutbildning sponsrad av denna stiftelse tillsammans med en massa andra människor i Sverige som är ledare för ungdomsföreningar. Hittills låter denna text ganska pretto men det blir roligare.
Vi blev visade in i Bernadotte biblioteket på slottet där vi skulle få våra diplom. Strax kom Kungen in och han är mycket kortare än vad man tror. Kortare än mina 175 cm mankhöjd iaf.
Vi fick även information om att när vårat namn blev uppropat skulle vi gå upp, ta emot diplomet, skaka hand och vända huvudet mot kameran. Vi trodde att Kungen var medveten om detta, men han såg mest förvirrad ut när alla plötsligt ignorerade honom för en bra bild och mer eller mindre använde honom som statist. Jag kunde inte sluta skratta.
Jag har aldrig följt kungafamiljen, jag har bara sett Kungen på scoutläger. Jag har aldrig förstått detta med att han är en dålig talare, för när jag hört honom LIVE och nu i onsdags så är han väldigt duktig och väldigt energisk. Nästan så att man blir rädd.
Efteråt skulle vi få bli guidade runt slottet. I väntan på detta stod vi på slottsgården och vem kommer inte då om inte KOFI ANNAN. Skit i Kungen, här står Kofi! Också han ganska kort.
Jag hamnade i en grupp som blev guidad av en skånsk (och vad jag misstänker lite homosexuell) man (jag grundar läggningen i hans otroliga förkärlek till kristallkronorna på slottet). Varje gång han berättade om hur en kung dött sänkte han huvudet och sa ”tragiskt nog” och var tyst i några minuter. Jag skrattade högt, inte för att kungarna dött utan för att han var mycket underhållande.
Bakom oss gick en liten guide man som förde mig och Kristina in i ett annat rum för att visa målningen på Drottning Kristina (Kristina ville se henne men hon var inte med i den ordinarie guidningen).
När vi kom ut skulle det ske någon vaktavlösning som är extra pampig för Kungen var på slottet. Den bestod av män på hästar som spelade musik, män i hjälmar med spjut på och vad jag tror var typ tjänstgöringstjofräs. Dom hoppade och sprang och skuttade sidledes i 45 min innan vi gick. Mycket underhållande. Dom skrek på varandra att dom vaktat hit och dit. Det är 2010, skicka ett sms istället.
När jag får barn ska jag ta med dom dit. Jag ska gå i min fars fotspår och BARA resa runt i Europa och visa mina barn historiska platser. Mitt bästa minne är slaget vid Lützen som bara var en åker.
Men nu finns det i alla fall en bild på Hovets hemsida när jag trevande tar i Kungens hand. Jag undrar vem som var mest nervös.

En produktiv dag

2010-05-01T00:54:00.002+02:00

Stockholm

2010-04-27T14:46:00.002+02:00

Ibland åker jag till Stockholm eftersom jag egentligen pluggar här. Dock gör jag mitt X-jobb nu vilket betyder att jag kan vara vart jag vill i världen och jag valde då att vara i Malmö. MEN ibland har vi handledning som börjar med magknip och avslutas med vånda.

Igår anlände jag till centralen i Stockholm och möttes av en arg kille med hund som blev sur för att läsken på BK inte funka. Han var mycket otrevlig. Hetsig. Sen tvingade Nadia ut mig på shopping MED resväska. Tanken var att hon skulle köpa en mus till datorn men slutade med kroppssalt (som en liten argentinare lurade på henne för 300 kr, vi har numera JÄTTErena händer), 2 par skor, en deo och en datormus för 100 kr.

Nu sitter jag på ett fik och låtsas vara viktig. Det är viktigt att vara viktig här, det har jag lärt mig under tiden jag bodde här.
Saknar jag Stockholm? Njae, jag romantiserar att åka T-bana iaf. Varför vet jag inte. Men det är kul.

En meningslös text, eller en text som säger en del om mig? Hur kommer vi att någonsin få veta?

2010-04-23T15:18:00.004+02:00

När jag gick på gymnasiet klädde jag mig mest i baggy-byxor. Dessutom blev jag en gång väldigt glad när en tjej i en skoaffär trodde att jag var skejtare. Förra fredagen ville jag återuppleva detta när jag skulle visa Maries 6 åriga son hur man hoppar med en skateboard i skateboardrampen i Malmö. Det gick inte som planerat. När jag bodde på Campus i Växjö var där en söt liten skejtar tjej som jag såg ibland, jag ville vara som hon. Men det var jag aldrig.

I Henrik Shyfferts "Ett försvarstal" säger han någonting om att hur man ser ut som vuxen visar på något speciellt som hänt i ens uppväxt och sen stannar man där. Han tog sig själv som exempel med sina långärmade T-tröjor under en vanlig T-tröja som va inne på 90-talet när han slog igenom.
Jag undrar vad min stil är. Som min granne en gång sa är jag ingen rock-tjej. Och har dålig musiksmak. Det har jag inte. Jag gillar bara det jag gillar. Men jag har börjat studera mina vänners klädstilar en del och försöker sätta år på dom. Det går sådär.
Jag gillar tanken om att ens kläder säger en del om ens identitet och jag har alltid undrat vad folk tror om mig.
Min kompis Lina och jag var en gång i en klädaffär i Stockholm när hon tog upp en ganska färgglad klänning (Lina gillar svart, vitt och grått) och sa "GUD va ful.... Den skulle passa dig Carolina!" Ska man skratta eller gråta? Jag vet inte. Jag vet inte ens vad denna texten går ut på mer än att jag försöker distrahera mig från mitt X-jobb och alla tankar om pengar och helgen som flyger runt i mitt huvud. Ska jag åka hem till Beddinge? Ska jag gå ut? Ska jag stanna hemma? Ska jag försöka skriva min planeringsrapport mer akademiskt eller skjuta på den lite till och stressa ihjäl mig om 2 veckor? Ska jag gråta en stund över alla svältande barn i världen? Jag hade en period på högstadiet då jag faktiskt gjorde det regelbundet. Idag har jag ett fadderbarn. Han har ritat en teckning till mig med slitna kritor, jag ska skicka ner nya till honom. Jag har redan köpt dom.

Jag på gymnasiet. Jag romantiserar denna tiden. När ska det gå över?

Johans dröm i sin helhet

2010-04-20T22:48:00.001+02:00

Detta fann jag i min brevlåda från Johan:

Det började med att jag var på läger. Jag är ofta på läger nattetid så här års.
Min farsa var med på lägret, som hade sjötema. Det fanns ett stort badhus med GIGANTISKA vattenrutschbanor precis bredvid lägerplatsen, men det är en annan femma. På sjötemalägret seglade farsan och några kids runt med ett piratskepp. Det var förbaskat coolt, men jag och några till kom fram till att vi skulle ta oss bort till skeppet på en flotte och ta några av farsans scouter (han var scoutledare förr i tiden) som gisslan. Du skulle ro. Helt ensam var du inte, men de andra skiter jag i. Flotten roddes fram, och piratskeppet välte lite otippat. Farsan blev förbannad, och vi paddlade vidare till Östra Grevie. Det är inte så konstigt som det låter, för paddlar man bara högt nog, kan man nämligen paddla på land, visar det sig.

I Östra Grevie står ett tvåplanshus, och där bor Jeppe och Kringlan. Eftersom vi hade farsan i hasorna, smet vi in där under förevändningen att vi skulle äta middag hos herrarna Rönndahl och Svensson. Du försvann in under en filt som låg vid ett bord i vardagsrummet, där det fanns en massa annat folk, och åt därför inte din middag (Kringlan hade verkligen lagat middag åt oss). Jesper blev stött, och undrade hur man skulle göra för att få dig att äta mat, för det var minsann inte första gången det här hände. Jag fick förklara att man fick vara pedagogisk om man skulle få dig att äta och absolut inte tvinga i dig maten, då skulle du bara bli sur och spotta ut det igen.

I huset fanns det två trappor, precis bredvid varandra. Jag skulle ha tag på dig, för det var dags att gå hem. De andra stod i hallen och väntade (utom en av grabbarna som hade förskansat sig i ett köksskåp och vägrade komma ut därifrån). Jag fick fan i mig inte tag i dig, för när jag gick uppför den ena trappan, gick du nerför nästa, och så höll det på ett tag. Efter en stund blev Jesper sur, och anklagade mig för att snylta efter nya skämt som han skulle dra. Sen hoppade Kringlan på gnälltåget och sa att vi minsann snott deras idéer sen 2005. Under tiden hade du lagt dig under en filt utanför huset där du låg och visade brösten för folk. De var ju nya, och de gamla var sååå 2009, så de gick ju absolut inte att behålla. Efter att ha kollat lite på brösten gick jag vidare till bussen i Ö Grevie och åkte hem. En stund senare vaknade jag.

Smakprov på Johans dröm

2010-04-19T21:39:00.004+02:00

På MSN
Johan: I natt har jag drömt jättemycket om dig!
Carolina: vad hände då?
Johan: det paddlades flotte, vill jag minnas. Och så hade du något gig, och åt middag med Jesper Rönndahl och Kringlan Svensson (det bör tilläggas att det är inte första gången Johan drömmer om dessa två karlar). Sen anklagade dom oss för att ha snott deras skämt, igen. Och sen hade du skaffat dig nya bröst för de gamla va sååå 2009. Vet inte hur det sista hängde ihop dock. (jag vill förresten också tillägga att jag har aldrig opererat brösten om någon skulle tro det)

Bilden föreställer Johan.

Utskällning

2010-04-19T15:32:00.002+02:00

Igår ringde Marie för att höra hur det gått i helgen. Efter en stund skällde hon ut mig och sa att hon inte trodde det fanns någon som analyserade sig själv så mycket som hon själv, men nu hade hon träffat sin överman, eller detta fall överkvinna då.
Så jag får inte säga att jag är dryg längre. Fuck, jag måste skaffa mig mer pondus....

Egentligen borde jag spela in lite prator och klippa klart första delen av mitt X jobb. Men vem orkar det. Jag sitter och väntar på en dröm som Johan drömde om mig i natt som han ska skriva ner och skicka till mig. Jag har hört fragment av drömmen och uppskattar hans fantasi.

Dryg

2010-04-18T22:57:00.002+02:00

Jag har uppmärksammat en sak som jag inte visste om mig själv. Jag är dryg. Detta var jag helt ovetandes av innan. Jag lade märke till det under bilresan upp mot Karlskrona där jag hade ett gig med Fritte Fritzson, Tora Larsson, Nils Lind och Jesper Rönndahl. I nya människors sällskap vet jag inte hur jag ska föra mig. Jag drygar mig inte, det är bara vissa saker jag säger. Jag har även fått det bekräftat av Kristina och Patrik som höll med mig. Men nu vet jag ju så då kan jag jobba med det. Det är som alkoholism, man måste erkänna det innan man kan börja jobba med det.

Hej jag heter Carolina och jag är dryg.
Hej Carolina.

En kort film om en lång dag

2010-04-12T12:40:00.002+02:00

Jag har tråkigt idag, men det behöver inte betyda att du ska ha det!

2010-04-09T14:20:00.002+02:00

Mitt möte med Malmös kriminella

2010-04-08T09:02:00.002+02:00

I går delade jag taxi med en komiker från Göteborg efter en stimulerande tid med komikerna som uppträdde på Oslipat. När vi stod och sa adjö till alla hörde vi ett krash på nobelvägen utanför Tangopalatset. Mycket riktigt var det en bilolycka med två bilar, ingen kom till skada men polisen kom dit. Plötsligt kom det en massa taxibilar så vi haffa en och då visade det sig att chauffören hade kört dit för att se om det va hans polare som krockat och MYCKET RIKTIGT. Han gjorde peace tecknet till killen som precis blivit tagen och sa att han kände honom, men han va kriminell.
- Är det Black Cobras, frågade jag ganska taget ur luften.
- Ja, han är typ en av ledarna, svarade taxikillen.
- Ni äter ju bara kakor, sa jag och skrattade högt. Är du kriminell?
- Jag? Nej nej, men dom andra är farliga, svarade han snabbt.
Black Cobras rånade för någon månad sen en kakbil men blev tagna med byxorna nere när dom satt och fika. Chauffören verkade uppskatta min humor.
- Följde polisen smulorna, fortsatte jag.
- Vart kommer du ifrån, frågade göteborgaren som annars heter Niklas Andersson.
- Palestina, svarade taxikillen.
- Jaha, mina kompisar kommer från Makedonien, Iran (och nått annat land), sa Niklas och började rabbla olika fraser på olika språk.
Varför kan man fråga sig när varken jag eller den palestinska taxikillen förstod.
- Allt du behöver kunna i Malmö är Habibi, jalla jalla och "bollen är rund allt kan hända", sa jag.
- Ja, det är rätt, det är allt! Skrattade taxikillen.
Senare försökte jag skoja mer och säga att han körde en omväg och skulle stänga taxametern. Han körde ingen omväg men jag kände att vi va på den nivån att vi kunde skoja med varandra.
- Vilka taxibolag ska man akta sig för i Malmö, frågade Niklas.
- Svarttaxi, sa jag och fnittrade.
- Nej, 97, svarade taxikillen.
- Vilken är detta, frågade jag.
- 97.
Vi skrattade gott. Betalade och skildes åt som vänner.

Konstant huvdbry är summan av ostimulans i vardagen

2010-04-07T16:48:00.000+02:00

Om du är tjej som läser detta så har du nog förståelse för mina känslor.
Min första förälskelse som jag kan minnas var en prins i en barnserie som hette Candy Candy. Han var tecknad, men jag har hört att det är vanligt bland barn att vara kära i tecknade figurer. (Dessutom var jag lite paranoid och trodde att jag konstant blev filmad, vilket inte gjorde det lättare när The Truman show kom. Men det är egentligen en helt annan historia. Jag skyller på Kyrkans barntimme som jag medverkade i under min barndom i Växjö. Jag kom hem en dag och sa till mamma ”Mamma, Gud bestämmer allt jag gör…”)
I alla fall. Senare när jag började småskolan var jag inte speciellt intresserad av pojkar för dom va bara elaka mot mig och jag hade dålig självkänsla.
Men när jag gick i 5:an/6:an hade jag en kompis som tyckte om Backstreet Boys och var kär i Nick, jag skulle då också vara kär i någon där, jag va kär i Brian. Den sortens kärlek kunde jag senare känna igen (dels för att jag va kär i Taylor i Hanson, men vem va inte det?) med killarna som gick i nian när jag gick i sjuan. Alla tjejerna tvingades in i en ”vem är du kär i?!” lek där man nog va ute om man inte sa ett namn. Jag va alltid kär i dom populära killarnas mindre populära kompisar, jag kunde nog relatera till dom.
Samma sak i ettan på gymnasiet. En kärlek som man inte kan ta på, som på något vis är förbjuden och skulle man mot förmodan träffa dessa pojkar och prata med dom så sprängdes hela luftslottet. Jag vet dock att ur ett psykologiskt perspektiv så är detta nyttigt bland unga flickor för dom lär sig vad som finner bra hos det motsatta könet tills de blir vuxna.
Men jag håller fortfarande på så!!! Det uppstår ofta när det inte händer något i mitt sociala liv och trivs med att gå och lägga mig lite tidigare för att fantisera om hur det skulle vara när HAN friar till mig. Förr handlade det om när HAN skulle bjuda ut mig (för det gjorde man liksom på högstadiet och gymnasiet??), nu är det frieri. Inte för att jag är desperat och vill gifta mig, men jag fantiserar ju bara, då kan HAN lika gärna fria.
Numera handlar det förvisso inte om någon äldre på skolan, jag gör ju X-jobb hemifrån. Men fenomenet är intressant. Ibland får jag huvudvärk av allt tänkande och måste kolla på TV kl 02.00 på natten.

Gitarrsolo

2010-04-06T23:06:00.003+02:00

Jag har lyckats på något sätt "skälla ut" publiken för att dom inte fattar mina skämt eller skrattar på fel ställen minst 3 ggr nu. Fast en kille kom fram till mig i torsdags och sa att han gillade min dryga stil. Så något gör jag ju bra. Min fantastiska personlighet har hittat hem!

En parantes. Dagens fel-hörning.

Carolina: Jag skulle bara vilja ha någon att skeda med.

Marie: Freda eller ofreda?

Nu vill jag bli nostalgisk

2010-04-05T21:25:00.002+02:00

Jag tycker om att tänka på tiden när jag gick på gymnasiet. Jag var inte speciellt populär, tror jag va ganska vanlig, men ändå ovanlig. Jag och Kristina lärde känna varande efter en fredag på Strandbaden. Vi gick i samma klass men det va detta fantastiska diskotek som förde oss samman. Jag vill minnas att vi låg i Kristinas säng och lyssnade på Kristofer Åström och inte sa ett ljud. Vi tänkte nog att det skulle bli skönt när vi tagit studenten och blev vuxna.

Jag flyttade till Växjö och Kristina flyttade till Linköping. Jag blev beteendevetare och Kristina blev kulturvetare.

Vet vi mer idag? Ja, kanske hur vi ska undvika minor.

Jag brukar fortfarande lyssna på Kristofer Åströms skivor. Denna gången utan infantilställning.

Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.

Svensk Damtidning 4ever

2010-04-03T15:32:00.004+02:00

Varje gång jag är hemma i moderbyn lusläser jag Svensk Damtidning för att kunna hänga med när kvinnorna i släkten drar igång med sitt skvallersnack. Veckans tidning kartlägger alla smeknamn som kungabarnen har samt deras vänner när jag snubblar över detta. Jag citerar:
Prins Carl Philip - Kallas Lippi av både vänner och familj. Vissa använder också förkortningen CP.

.....

Är inte det lite väl magstarkt? Mobbing inom kungafamiljen! SKANDAL!

Ni kanske även känner igen namnet Noppe? Noppe är en nära vän till kungen som egentligen heter Carl Adam Lewenhaupt. När han var ett år tittade hans mamma på honom och sen på hunden som hette Noppe och tyckte att dom var lika. Därav fick han smeknamnet Noppe.
Jag är bara glad att mina föräldrar inte tyckte jag var lik våra katter när jag va liten. Vi hade en som hette Snurre och en som jag döpte till Fläcken vid en mycket ung ålder. Mycket logiskt, hon hade en svart nos och vit runt om, som en fläck. Vi hade även ett stående skämt när hon inte kom hem på kvällarna: Ariel har varit här, Fläcken är borta. Mycket humoristiskt.
Jag fick smeknamnet Carro vid tidig ålder, inte så konstigt kanske. Min kompis Emelie kunde inte uttala mitt namn helt så hon drog slutsatsen att Carro var enklare. Däremot kunde hon säga mitt namn varje gång hon ringde hem med frasen: ”Hej det är Emelie, är Carolina hemma?”. Men hon kunde inte säga Carolina på beställning.
Däremot är jag döpt efter North Carolina där mina föräldrar och bror bodde när jag låg i magen. Fiffilurigt.

Ni kan ju själva räkna ut vem som är Fläcken, vem som är Snurre och vem som är jag. Kanske.

Spegeln är ur funktion, alltså ser jag inte ut såhär.

2010-03-31T16:13:00.001+02:00

Jag ångrar mig

2010-03-30T12:18:00.003+02:00

The band är nog snäppet bättre än Sheepdog. Så The band är den bästa Mando Diao låten. Här är även ett bildbevis på att jag tycker dom är bra.

Vad försöker jag bevisa egentligen? Att jag faktiskt lyssnar på musik?

Jag har karaktär

2010-03-30T00:46:00.001+02:00

Här om kvällen umgicks jag med min granne Patrik, som numera även är min vän Patrik, för att göra pannkakor då ingen av oss ägde ett våffeljärn (varken vitt eller någon annan färg, finns det ens vita våffeljärn!?) när Patrik kläcker ut sig:

- Du har dålig musik smak!

Patrik försöker flippa vidare med pannkakorna och jag sitter häpen med gråten i halsen. Han grunda detta i att jag under vår tre år långa vänskap har skickat TVÅ låtar till honom som han tyckte var dåliga.

- Vad tror du att jag gillar för musik, frågar jag nyfiket och hemlighetsfullt.

- Ja, du är ju ingen rock-rock-tjej. Ingen pop-rock-tjej heller. Och ingen indie-rock-tjej.

Tydligen finns det bara dessa tre fack att placera mig i. Ni måste förstå. Patrik tycker tydligen att han har den bästa musiksmaken som finns. Bästa smaken i allt. Och ja, jag kan ge det till honom, han har bra smak, men att få hybris över det är lite magstarkt. Ibland känner jag mig underkastad och svag i hans sällskap.

- Men vad gillar du då? Undrar Patrik när han ännu en gång misslyckas med att flippa en pannkaka och svär hysteriskt.

Innan på kvällen har vi även diskuterar varför man säger suga kuk som ett skällsord men inte slicka fitta. Så ni kan ju redan nu lista ut vilka ord han valde.

- Gissa, svarar jag ännu en gång hemlighetsfullt.

Jag gillar att vara det. Jag har fortfarande ett starkt minne av en gång på en musiklektion i nian då en i min klass sa att jag såg sur ut, men min musiklärare sa då ”Nej, hon är hemlighetsfull”, så jag har fastnat lite för det. Det är liksom min image nu.

Patrik ger ett bandnamn som förslag och jag vet inte vem det är och han suckar djupt. Sedan fortsätter det.

- Green day?

- Ja, men bara de gamla skivorna. Jag äger tre.

- Ja, det har du rätt i. Queen? Nä, vem gillar inte Queen liksom. The Killers?

- Ja, jag har gråtit till en av deras låtar på KB’s dansgolv.

- Låt mig gissa, Mr. Brightside?

- Ja.

- Vilken är Mando Diaos bästa låt?

- Sheepdog

- Fel, Dance with somebody.

- Jaha….

Ännu en gång går Patrik in med sitt veto.

Sen äter vi pannkakor.

Senare på kvällen säger han.

- Men du har nog bättre film smak.

- Vad tror du jag gillar för filmer då?

Varför ska jag alltid ställa en motfråga?! Som att det ska blotta mig att svara rakt ut?

- Krigsfilmer?

- HAHA. Nej.

- Säg inte att det är psykologiska thrillers?

- HAHA. Nej.

- Du gillar säkert romantiska komedier. Du tycker ju om att gråta.

Jag tycker inte om att gråta. Det bara blir så. Jag är blödig. När jag bodde i kollektiv kom Johan ofta hem efter mig från jobbet när jag satt och kollade på Extreme home makover och grät. Han förbjöd mig att titta på det tills en dag jag kom hem och tog honom på sängen när han själv satt och grät. Det handlade då om en indian familj.

Här om dagen grät jag till Dr. Drews Sex rehab tjofräs.

Det är ingen av de filmvalen jag fick som är min favorit. Jag har fortfarande inte fått höra det rätta svaret.

Patrik, om du mot förmodan skulle läsa detta så tycker jag om dig precis som den veto-rätt person du är!

En tyska i min säng.

2010-03-28T17:13:00.002+02:00

Igår hälsade Kristina på mig. Under hela kvällen med vin och öl och mat tänkte jag "vilken fantastisk sak vi pratar om, detta måste jag dela med mig". Men det sista jag kommer ihåg är att Kristina läste DN i min säng halv 5 på natten och jag va upprörd (och troligtvis skrek) någonting om att jag ville alltid stå i regnet, gärna ligga på gräsmattan naken när det regnar och sjunka in i jorden som Björk gör i någon av hennes videor. Sen somnade vi.

Fast ett samtal lyckades jag spela in på min mobil. Det handlade om barns sexualitet och Kristina berättade att när hon gick på dagis var där en flicka som ville leka polis och tjuv. När polisen tagit tjuven skulle han sätta på honom. Vulgärt för ett barn. Jag tror även att ordet knulla användes av detta barn och därmed kommer Kristina in i bilden för hon visste inte vad knulla var när hon va liten, vilket är helt förståeligt och tacksamt. Men jag undrar fortfarande vilka referensramar denna flicka som ville leka denna leken hade till sex.

En vecka av så mycket, men mest i mitt huvud

2010-03-27T14:11:00.003+01:00

I tisdags åkte jag till Stockholm för att befinna mig på min handledning för X jobb på onsdagen. Kanske tidigt att åka på tisdagen tänker ni men egentligen hade jag en klipptid på tisdagen men min frisör skickade sms och smet undan med "illamående" och sånt.

I väntan på flygbussen på Arlanda kom det fram en liten man som berättade att han var från Norrland hade bott i Stockholm 1946. Då kunde han staden innantill och utantill. Han hade bara bott där i 4 månader men staden kanske inte var så utbyggd på den tiden? Han berättade iallafall att det var på Kornhamnstorg i Gamla Stan som han såg en tomat för första gången. Sånt hade dom inte i Norrland. Han va tillbaka nu för att ta adjö till en gammal väl. Mannen var 81 år gammal. Mycket fin människa. En sån skulle jag vilja bli när jag blir gammal. Inte man då, utan en fin människa. Eller jag vill fortfarande vara en fin människa vid 81 års ålder.... (En fredag satt jag, Anna och Åsa och tjafsade om vem som skulle dö först och gå på vems begravning. Eftersom jag är yngst tänkte jag att jag skulle gå på deras men inte dom på min, men Anna hävdar att hon kommer leva längre än jag... Mycket absurd diskussion)

Igår var jag ensam hemma i Beddinge. Det började ösregna. Jag gick ut och ställde mig i regnet. Jag behövde rensa min själ från den ångestattack jag fick timmen innan från att ha hittat en jävla hemsida om mitt X kommande bröllop. Dom önskar sig ett våffeljärn, men inte vitt. Sen söp jag mig full.

Hej och hå

2010-03-22T21:50:00.006+01:00

Jag sitter hemma hos Johan Holmberg som ska fixa någonting smart så att jag kan lägga ut ljudfiler på internet. Jag kan inga tekniska termer så jag vet inte vad han gör. Allt jag vet är att dom bombade mitt hus inatt. För andra gången. Kände tryckvågen i min vägg, blev rädd och ringde min granne Patrik som trodde att han pratade med sin väckarklocka.

Jag har ingenting att göra så jag bjuder på en gammal bild från Halloween (denna amerikanska högtid som jag firat på riktigt i staterna under min ungdom och som jag inte tycker Sverige egentligen har någonting med att göra...). En gång var jag utklädd till katt. En gång var jag utklädd till en Popples. Dom såg ut såhär.

Jag va inte så vig, men jävligt söt. Har kvar dräkten, den ska gå i arv. Min bror var en MASK gubbe.

I Sverige klädde jag ut mig till en Irländare. Jag tror att alla Irländare ser ut som Lepricons.

Jag drömmer så roligt...

2010-03-20T17:38:00.002+01:00

I natt drömde jag att jag och Robin Paulsson var bästa kompisar. Jag var hans bästa tjejkompis. Jag fick följa med och hjälpa honom välja ut ett halsband till sin tjej. Robin, om du någon gång läser detta så vet jag vad du ska köpa till din tjej, det är ett halsband med en berlock som en kula eller running med, ja inte diamanter, men det glimmade fint, kedjan var silver och ganska smalt. Det var väldigt fint iaf. Som dom där dyra ryska äggen fast en boll istället. Bara silver och bling bling. Jag har aldrig sett den i en affär men vi kan leta tillsammans.

En förvarning

2010-03-20T00:20:00.003+01:00

Klockan är sent och jag vill bara förvarna alla som vill bo i centrum Malmö att det hänger pundare här. Det värsta är nog nattklubben precis intill där det hänger tjejer mer kortkort och alldeles för höga skor som fastnar i den uråldriga vägen, alltså kullersten, vilket gör att dom skriker ut något sorts parningsläte som att någon man ska rädda dom innan kullerstenen tar deras "oskuld". Dessutom kör det runt killar i coola bilar (eller coola killar i bilar?) som frågar tjejerna om skjuts. Men dom ska ju till Hipp. Allt detta har jag sett idag. "Oskulderna" och coola-bil-killarna gör jag ingenting åt, men när folk vill knarka 20 meter ifrån mig ringer jag fan Öresundsbevakning. Dom ville ha mer information om vem jag var än vem männen var, så jag misstänker att dom misstänker att jag "trippar". Ni vet som coolt amerikans slang. You trippin'. Coolt.
Ja, summan av kardemumman, flytta inte till centrum. Stanna på landet, vid havet, där ni kan rensa era tankar och vara er själva. Lukta på ren luft och inte på billig parfym.

Min danska härkomst

2010-03-19T18:39:00.003+01:00

När jag var liten fick jag en dansk kusin. Min faster gifte sig med en dansk och tydligen så är min farmor halvdanska, eller något.
Men eftersom jag är från sydkusten så hade vi även dansk TV, kanske för att avdramatisera oss från alla våldsbenäga amerikanska barnprogram vi egentligen var uppväxta med från hooden i Detroit.
Iallafall så tittade vi på Bamse och Kylling, kanske mest hemma hos farmor, men jag kommer ihåg nu när youtubade det för minnets skull, att jag va bestört över bamses höfter och trodde att björnen var en kvinna. Är Bamse en kvinna? Han/hon är ju lite feminin måste jag säga. Jag ska för övrigt spendera påsken hos dansk-släkten iår, första gången i mitt 25 åriga liv. Hoppas det blir kylling!

Vi hade kul i Kalmar. Det hade vi.

2010-03-17T00:39:00.002+01:00

Hundparken vid Kronprinsen + fyllo = sant

2010-03-16T21:48:00.002+01:00

Idag tänkte jag gå förbi hundparken med Douglas på vägen hem till min boning eftersom han brukar insistera om det. Då visste jag inte att där brukade hänga fyllon i den hundparken. Fyllehund får ju ett helt ny innebörd nu...
IALLAFALL så satt där ett fyllo på bänken utanför som frågade mig: VARFÖR får inte jag kissa i parken när dom (pekar på hundarna) får kissa överallt?!

Jag kunde inte svaret.

Cougar

2010-03-15T17:58:00.002+01:00

Tossels

2010-03-15T17:43:00.002+01:00