...

Igår kunde jag inte somna. Dels för min hosta och dels för att jag är förbannad. Varför får jag inget jobb? Är jag värdelös? Har jag valt helt fel yrke? Passar jag inte som journalist?

Varför i hela fridens namn blir jag kallad på intervjuer men får sedan svaret "tyvärr, vi valde någon med mer erfarenhet" Det står ju i mitt CV! Kan ni inte läsa? Jag vet inte hur mycket mer erfarenhet jag kan ha? Okej, jag har inte jobbat extra under min studietid men då har jag gjort en massa annat som inte ger betalt. Jag har jobbat inom scouterna, jag har skött en hel jävla studentradio, jag har skrivit för en studenttidning ect.

Nu har P3 fått en massa klipp som jag inte heller får betalt för. Jag har gjort ett helt pilotprogram själv som X-jobb.

Just nu är det bara mörkt.

Jag började fundera på alla bekanta och vänner på som fått barn som skriver hur fantastiskt det är med barn på facebook. Jag tror på dem. Jag har ju inte fått barn själv så jag kan inte säga något. Jag började fundera på om och när jag kommer att skaffa barn. Kommer jag att tycka att det är så fantastiskt? Jag har ofta tänkt på OM jag vill sätta barn till världen när jag själv tycker att denna världen är orättvis och jävlig. Vill jag utsätta mitt barn för det? Jag kan förstå att de föräldrar som skaffar barn kanske inte tycker som jag, att dom lever i en trygg värld och har en framtid att se fram emot. Men just nu har jag inte det. Förhoppningsvis kommer jag att ha det inom en snar framtid.

Det är även svårt att umgås med vänner som har jobb och ofta pratar om sina jobb. Det är ju självklart att man pratar om sina jobb. Ja, många har jobb som dom inte vill ha, men eftersom jag inte ens har det så är det svårt.

Det finns dom som sagt att utbildning inte lönar sig. Nu känns det som att dom fick rätt. Jag lägger mig under täcket.