Min mormors fauna

Min mormor är rolig. Hon är 91 år. För några år sedan ramlade hon och fick en ny höft. Efter det ramlade hon igen och fick ytterligare en ny höft. Hon var nöjd för hon tyckte att hon hade jämnvikt. Här om dagen sa hon att höfterna va ett straff, annars hade hon fortfarande dansat polka. Jag har dock aldrig sett min mormor dansat polka men tydligen lärde min kusin henne det när han var 6 år gammal.

Utanför mormors fönster finns en gräsmatta och träd. Det går ständigt folk med sina hundar bredvid på grusvägen och mormor har stenkoll på alla. Andra som hon har stenkoll på är djuren som hon matar ute i trädgården. Där finns alla möjliga fåglar och hon ser skillnad på den ene skatan till den andre. Hon brukar berätta om en koltrast som badar i hennes fågelbad, han är mer under vattnet än över. När det var fruset fick koltrasten panik och sprang runt runt badet.

Ibland kommer det en räv som hon kallar Mickel. Mickel räv såklart. Jag frågade en gång om han raskat över isen. Tråkig humor. Men det hade han.

Gammeltuppen är en av alla fasaner som brukar komma och äta av fröna som hon lägger ut. För några veckor sedan hade mormor en stor vattenpöl på gräsmattan som frusit till is. Gammeltuppen åkte skridskor medan hönsen tittade på från sidan.

Förr fanns där fler rävar bland kullarna som ligger på marken intill mormors hus. Hon brukade lägga ut fina köttben till dem som hon köpte av slaktaren i byn. Mamma och hennes systrar fick nöja sig med det lite ofinare köttet till middag. Förr fanns där även rovfåglar, jag kommer inte ihåg vilken sort, men även dem gav mormor mat i form av ryggdelar som slaktaren ändå inte kunde sälja.

Katter ska vi inte prata om. Nu har mormor bara en katt som inte gillar mig. Den gillar bara mormor. När jag va liten fick jag en grå katt som fick bo hos mormor. Hon hade redan då en svart hona som hette Snoa. Miss Noir egentligen men det kunde inte min kusin uttala så det blev Snoa. Min kattunge hette Oskar. Oskar verkade ledsen och nere så mormor hämtade hem en av hans brödrar från kullen. Det var en svart som min kusin döpte till Stig-Helmer. I framtiden fick han bara heta Helmer. Dom blev skitstora.

Katter kom och gick. Mormor matade alltid gamla sommarkatter och byggde små hus de kunde bo i. En gång dök det upp en arg honkatt. Hon hade kattungar uppe i skogen men kom ner för att äta. Hon fräste åt mormor när hon gav henne mat, därför fick hon heta Arja Suranjemi. Jag tror att mormors nuvarande katt är en ättling av Arja.

Ibland kommer det rådjur. Vi har dock inte sett några på senaste tiden.

Det enda mormor saknar nu är svalor. Dom vill inte bosätta sig där trots att jag byggt och satt upp ett litet fint svalbo till dom på mormors hus.