torsdag 16 juni 2011

Nu har jag tänkt, igen.

Varje onsdag träffas 7 kvinnor i sina bästa år för att äta mat och titta på TV. Detta fenomen kallas TV-kväll.

De flesta av oss härstammar från scouterna i Östra Torp. Vissa har gått i samma klass, vissa är släkt och vissa är bara välkomna.

Jag är yngst med mina ringa 26 år. Vi har det trevligt tillsammans, turas om att vara värdinnor och som sagt kollar på TV.

Nu för tiden ser vi bröllopsprogrammet på 4:an, sen det bästa; Biggest Loser UK. Och igår tittade vi på livet på BB från England. Det har varit vissa dispyter till om vi ska se det eller inte, vissa tycker inte det är trevligt med att se en person pressas ut via en vagina, andra är neutrala.

Igår kom jag att tänka på en sak. Vissa av oss har sällskap, men ingen av oss har barn. Jag tror att alla av oss har andra vänner som har barn eller är gifta, finns dem som är både och. Faktiskt, det finns.

I alla fall så sa en av oss igår; ”Vem vill föda ett barn idag?”

Jag vet inte om det är för att det gör jävulisiskt ont eller på grund av att inte vilja sätta en människa till världen som är full av idioti?

Jag ser det såhär: Jag är inte rädd för att föda ett barn eller två, jag vet att det gör ont och att man kan spricka och inte sitta på flera dagar. Jag vet också att det kan gå fel. Det är jag inte rädd för. Det jag tänker på är när föräldrar berättar om sina barn som går på dagis eller i skolan, att andra barn biter deras barn, tar strypgrepp på deras barn osv.

När jag gick i grundskolan hade jag alltid ont i magen, jag ville inte gå till skolan för där fanns mobbare. Mobbare som jag förstår nu också mådde dåligt. Men hur säger man det till ett barn?

Jag kan sätta ett barn till världen och uppfostra den så gott jag kan, men jag kan inte skydda den mot vad andra kommer att säga eller göra. Jag kan ha cykelhjälm på mig men jag kan inte hindra ett fyllo från att köra på mig.

Jag vet att det finns folk som inte håller med och det respekterar jag. Men jag tycker att det är en otroligt självisk handling att sätta barn till en värld som är sjuk. Med det säger jag inte att det är fel. Jag kommer troligtvis skaffa barn i framtiden och göra allt jag kan för det barnet. Men jag kan ändå inte slita mig från tanken att jag inte borde. Inte på grund av mig utan på grund av världen. Det finns fantastiska föräldrar, det finns också dumma i huvudet föräldrar.

__

En annan sak. Jag har tidigare nämnt det här satans diskussionen om att 80-talister skulle vara lata och 70-talister driftiga. För en vecka sedan såg jag på nyheterna om att kvinnor födda på 80-talet ville flytta ut på landet. Dom intervjuade en tjej som sa att 80-talisterna vill satsa på familj, barn och att baka bullar. Jag blir så trött.

Kan det inte ha att göra med vem våra föräldrar var/är? Låt oss nu för skojs skull dela in dem i fack också. 40-talisterna, eller köttberget då, var driftiga, dom är fortfarande driftiga och har svetsat sig fast på arbetsmarknaden. Många 40-talister har barn som är 70-talister. Samband? Jag tror det. Jag kan inte så mycket om 50-talisterna men dom kan säkert ha hamnat i de driftiga 40-talisternas skugga. Som 80-talisterna. Många 50-talister har barn som är 80-talister.

Mina föräldrar är 40-talister. Förklarar det varför jag inte vill stanna hemma och baka bullar resten av mitt liv?

Sen, bara en tanke, folk kanske är olika? Jag vet inte. Typ.

onsdag 15 juni 2011

Åh ljuva tankar

Jag har kommit fram till en plan. Eller egentligen två. Det finns två möjliga "slut" på min plan. Eftersom jag är gravt vidskeplig tänker jag inte jinxa mina idéer genom att avslöja dem.
MEN om jag fullföljer min plan, eller det är planer för att vara ärlig, så har jag något stort på gång! Åh, vänta och se.

Annars då? Jo, tack. Väntar på att vik. #2 ska börja i juli. Annars går jag bara runt och är lika fabulös som alltid. Försöker se cool ut på friskis. Fortfarande rädd för att balken ska ramla ner på mig när jag ligger på golvet.
Försöker få ihop allt till radiostationen till Jamboreen i sommar. Jag har kommit fram till att jag behöver spioner som kan förstå arabiska, franska, spanska, ryska och tyska som kan lyssna på programmen och sen rapportera tillbaka till mig så att dom inte säger olämpliga saker, om tex. min vän kungen.

På midsommar ska jag åka vattenskidor.


torsdag 2 juni 2011

Gud skapade Carolina

Även om jorden inte gick under den 21 maj så kittlade tanken mig. Det hade varit spännande att få vara med om jordens undergång. Då behöver jag inte oroa mig för vad jag missar när jag dör. Kanske har det ändå börjat? Vulkanutbrott, en smitta som breder ut sig.

Jag har inte läst bibeln men jag förstår ju att det hände mer spektakulära saker förr, om allt som står i bibeln nu är sant. Varför händer inget sånt längre? Kommer någon och säger ”Gud talade till mig” tror alla att den personen är galen. Varför va man inte galen förr? Idag är det mer okej att dyrka djävulen än gud. Så var det inte förr. Jag vet inte var som är bäst i den meningen.

Dessutom finns det inga kvinnliga änglar i bibeln. På det viset är jag glad att jag inte blev vald att vara ängel i julspelet i 6:an för jag vill inte vara en del av ett icke realistiskt skådespeleri. Det är jag så ofta ändå.

När jag var liten gick jag på kyrkans barntimme i Växjö. Vi fick göra lärjungar av toarullar och flirtkulor. Sen blev jag hjärntvättad. Jag kom hem till mamma och sa att Gud bestämde allt jag sa och tänkt för han var allsmäktig. Sen behövde jag inte gå till kyrkans barntimme mer.

Sen vände det. En gång fick jag ett kassettband av min pappa efter en resa han gjort till USA. Det var barn som sjöng religiösa sånger (jag vet inte varför han köpte den till mig, han kanske tyckte jag behövde någon sorts exorcist). Jag blev förbannad, jag tyckte inte om att dom där barnen var hjärntvättade. Jag tror jag var 6 år. Jag tog bandet och gav tillbaka det till pappa. Jag sa att jag inte kunde stå för vad som sjöng.

Idag är jag kluven. Mina existentiella frågor förbryllar mig. Nils som läst religion kan inte ens svara på mina frågor och utlägg. Så jag får helt enkelt tala med Gud.

Prostituerade och fadderbarn

Igår såg jag en prostituerad mitt på ljusa dagen. Jag misstänker att hon var det. Hon hade höga strumpbyxor och en kort skinnkjol där skinkorna kikade fram under kanten. Jag jobbar dock på samma gata som dem (inte på det sättet) så det är inte så konstigt kanske.

När jag kom hem hade jag fått en teckning från mitt fadderbarn Sada. Han är 9 år. Jag kunde inte tyda figurerna, men jag uppskattade hans försök. Kritorna verkar inte så bra så jag borde nog skicka ner andra.