Titta

Nu i min mörka stund av arbetslöshet (egentligen är jag inte det för jag har inte sagt något till arbetsförmedlingen för jag jobbar lite ibland på ett företag i Trelleborg, men det är inget jag skulle vilja kalla jobb...) så funderar jag på allt jag håller på med utan att få ut några större summor pengar.

Jag stand uppar, började som en hobby där jag visste att jag inte drog in pengar, men som har varit min största sysselsättning under 2010.

Jag medverkade på P4 Malmöhus morgonpanel i våras.

Jag ska medverka i P4 Kristianstads rimstuga imorgon.

Jag deltog med stand up i en kulturshow för Lunds Universitet.

Jag var med i P3s Humor Himlen med Falangen.

Jag ska förhoppningsvis höras lite i P3 i vår med Falangen.

Det senaste är att jag skrev ett arg mail till amelia då en artikel ännu en gång gnällde på 80-talisterna (väldigt unikt...) och kom med på ett hörn. Jag är den upprörde läsaren: http://amelia.se/artiklar/2010/80-talister-vax-upp/index.xml

Hela brevet gick såhär (ja jag är stolt):

Hej Amelia.

Jag är 80-talist. Ofta stöter jag på arga påhopp i diverse tidningar och böcker om min generation. Nu även i Amelia vilket har fått mig att fundera på om jag vill betala för en tidning som hänger ut mig som dum och lat.

Det gör mig förbannad att hela tiden klankas ner på som 80-talist. Varför inte skriva om saker som är viktigare än ”vi är si och ni är så”? Det ökar bara klyftor. Det hade lika gärna kunnat vara en text om religiösa synpunkter, rasism.

Ren ignorans.

OFTA i Amelia står det om stress, hur vi ska nå våra mål, skaffa barn (gärna i en ålder där vi inte kommer att kunna få se våra barnbarn födas) stil, diet och blabla. Konstigt att 70-talister är stressade.

Som det stod i artikeln om 80-talisterna så vill vi tydligen bara vara hemma, baka, skaffa barn tidigt och så hemskt, så tror vi dessutom på livslång kärlek. USCH! Jag skulle aldrig vilja bli som 70-talisterna om deras liv bara består av stress.

Vilka är dessa 80-talister ni pratar om? Varken mina 70-talist vänner eller mina 80-talist vänner är som ni framställer dem.

Jag är inte lat. Jag har utbildat mig i 6 år för att bli journalist. Jag har jobbat med allt man kan tänka sig för att jag ska kunna betala mina räkningar och aldrig räknat med att mina föräldrar skulle betala.

Många av de kvinnor som jag har stött på i min bransch har varit runt 30-40 år, har småbarn och ledande positioner. DOCK har de suttit likt deras äldre manliga kollegor och krampaktigt hållit sig fast vid sina skrivbord, livrädda för att någon yngre ska komma och ta deras plats.

Jag är också stressad. Jag får inget jobb för jag får ständigt höra efter jobbintervjuer att jag har för lite erfarenhet. Men hur lätt är det att få erfarenhet utan att få en chans? Det gör inte saken lättare när 70-talister sprider rykten om att vi 80-talister är lata och bortskämda.

Om vi nu ändå ska sitta och bråka om generationer så skyll på de som vägrar gå i pension. Hur ska vi få chansen att spara till pensionen när ”köttberget” bara sitter och smörjer sitt krås?

Nu ska jag sätta in bullarna i ungen.

Carolina Svensson, beteendevetare, journalist och komiker.

Nu funderar jag på om det jag gör, alltså sår frön här och där är 00-talets svar på 80-talets utvikningar förutom att jag tjänar inga pengar, behåller kläderna på och jobbar lite mer. Ja ni fattar...