Dagens horoskop

Stenbock

Du vaknar, gör vad du ska och går och lägger dig igen

Vattuman

Det är inte lönt att du tänker själv idag. Rätta dig i ledet!

Fiskarna

Ta ett långt bad och njut. Har du inget badkar så köpt ett.

Väduren

Börja banta, annars blir du aldrig gift.

Oxen

Köp en lott, du kommer att vinna idag. Jag lovar dig.

Tvillingarna

Ring din tvilling, den har något att säga dig.

Kräftan

Ingen gillar en besserwisser.Så håll....

Lejonet

Det kommer inte att hända ett skit i ditt liv idag. Bättre lycka nästa gång.

Jungfrun

Någon vill dig något. Jag vet inte vem. Fråga runt.

Vågen

Ditt bästa TV program börjar idag.

Skorpionen

Säg upp dig och skaffa ett annat jobb.

Skytten

Hälsa hem. Dom kommer att tacka dig.

Jag önskar att jag var Keplerteleskopet

Med tanke på att astronomer bara kan se 5 % av universum (vem vet förresten om de har rätt?) så bevisar de bara hur små vi är. Saker och ting verkar så dumma. Jag har alltid undrat varför vi är här. Är det en slump? Är det bara rätt tajming och kemi på jorden, i universum som gör att vi lever? Eller är det något annat? Varför lever vi bara en viss tid, vem har bestämt det? Vad händer sen? Vad är meningen? Med tanke på vad som finns på jorden, all natur och skönhet får det mig att vilja flytta ut till ett torp i skogen och bara gör det jag vill. Precis det jag vill, bara leva, för min skull. Ingen annans. Bara leva och bo med de jag älskar.
Vem skulle bry sig om jag inte jobbade och tjänade pengar så som man ska göra? Problemet är detta; pengar. Jag måste rätta mig i ledet och jobba för att tjäna pengar om något som en dröm att flytta till ett torp någonsin skulle gå i uppfyllelse. Och där spricker allt. Ibland när jag jobbar känns det så dumt, vi lever så kort tid. Även om jag jobbar med det jag vill så känns det hårt och tråkigt när dessa tankar slår mig. Jag förstår att vi måste, jag kan alla regler och processer. Men jag vill njuta av det som fanns där innan oss, naturen. Jag blir rädd när människor kommer tillbaka efter semestern och längtar till nästa semester. Jag vill till naturen. Till det som skiter i skatt, som skiter i högre lön, som skiter i om din granne kissat på golvet utanför hissen och låtit det ligga där i två dagar. Som gör vad fan den vill. Naturen.
Jag orkar inte tänka på orättvisor längre. Saker som är större än mig men mindre än universum. Jag vill att allt ska vara tyst och stilla.
Och jag vill att någon ska berätta för mig vad meningen är. Berätta vad det mänskliga psyket beror på. Eller jag vet till viss del, cirka 5 % som alla andra.
Kommer vi någonsin att förstå mänskliga handlingar? Fokuserar vi på det enkla och gör det större än vår galax för att den andra är för stort och skrämmande att tänka på? Eller gör vi medvetna val? Hur mycket vi än vill tro att vi är självständiga individer som tänker själva så har våra förfäder satt ett stort avtryck i oss, vår omvärld sätter stort avtryck i oss, våra mänskliga (eller djuriska?) drifter styr mer än vad vi vill erkänna. Slutar det någon gång och vad är meningen med det?

/Carolina – hobbyfilosof