Klass

Något som många verkar hänga upp sig på och inte riktigt veta hur de ska förhålla sig till är klass. Varför tjatar alla om klass?

Första gången jag blev riktigt medveten om klass var faktiskt när jag läste en bok av en kvinna som gått på samma gymnasieskola som mig (flera år tidigare) och påpekade att det fanns en stor skillnad mellan Trelleborgsungdomarna och Skanör/Falsterboungdomarna. Det kan jag hålla med om eftersom Vellinge kommun är just Vellinge kommun. Det finns fler höginkomsttagare där än i Trelleborgs kommun.

Jag visste att folk hade olika inkomst och kanske olika förutsättningar men jag har aldrig hört någon vuxen under min uppväxt påpeka en speciell klass som vi eller någon annan tillhörde. Morfar var murare, mormor var undersköterska, farfar var pälshandlare och farmor jobbade på posten.

Mina föräldrar utbildade sig och jag och min bror utbildade oss. Har vi då gjort en klassresa?

Vad spelar det för roll? Varför är det så viktigt att definiera medelklass, arbetarklass och överklass? Varför skulle något av det vara fulare eller finare?

När jag jobbade på SR i Malmö förra sommaren hade jag med mig stekt falukorv med potatismos till lunch. En bra lunch enligt mig. Men så kom det en liten tekniker för P3 och satte sig vid mig och sa "Falukorv? Vilken arbetarlunch!" Jaha, tänkte jag. Min kontring var "Ja, men jag arbetar ju här, vad gör du?".

Skulle det vara mer fint att jobb på SR än posten? Vad fan spelar det för roll? Vill du utbilda dig så utbilda dig, vill du inte det så skit i det! Tjänar du bra med pengar så du kan leva så är väl det viktigare än klass? Jag blir så förbannad!

/Carolina Svensson -klasslös

Tandhygienist utan gränser

Idag satt jag, mamma och mormor och drack kaffe. Mamma berättade att en kvinna på hennes jobb hade en patient som skulle åka till Afrika med läkare utan gränser och vara borta i något år. Läkare utan gränser kvinnan hade då erbjudit kvinnan på mammas jobb att åka med eftersom det behövs tandläkare också. Ja, det kunde hon ju tänka sig. Mamma hejade på. Men kvinnan valde att inte åka för det är för närvarande översvämning i hennes källare. Kvinnan föreslog dock att mamma kunde åka och det nappade mamma på. Hon tänkte att hon kunde vara borta ett halvår. Hon berättade det för pappa som hejade på och sa att han hade tyckt det var trevligt att hälsa på.

Tidigare ikväll frågade jag mamma om hon tänkte åka. Hon skrattade och sa nej. Pappa skulle nog svälta ihjäl.

Om mamma skulle åka behöver jag dessutom inte skänka pengar till läkare utan gränser. Jag bidrar istället med en mamma.

(Från dessa vackra människor har jag fått min humoristiska men dock jordnära ådra.)

Vinst

Förresten så vann jag en jacka från Didrickson i senaste Amelia. Mitt arga brev om att baktala 80-talisterna blev stjärnbrevet. Ibland lönar det sig att bli sur. Nu kan jag förbli varm när nästa köldknäpp kommer.

Nu är det bara antingen en vinst på några mille eller ett jobb jag saknar.

Nils har vunnit en resa till Åre.

P3

För er som missar att lyssna på mig i Falangen i Humorhimlen lab på söndagar så tycker jag att ni ska gå in HÄR och klicka på den söndagen ni missade.

Bilden har egentligen ingenting med P3 att göra. Jag ville bara än en gång visa att jag skakat hand med kungen.

...

Igår kunde jag inte somna. Dels för min hosta och dels för att jag är förbannad. Varför får jag inget jobb? Är jag värdelös? Har jag valt helt fel yrke? Passar jag inte som journalist?

Varför i hela fridens namn blir jag kallad på intervjuer men får sedan svaret "tyvärr, vi valde någon med mer erfarenhet" Det står ju i mitt CV! Kan ni inte läsa? Jag vet inte hur mycket mer erfarenhet jag kan ha? Okej, jag har inte jobbat extra under min studietid men då har jag gjort en massa annat som inte ger betalt. Jag har jobbat inom scouterna, jag har skött en hel jävla studentradio, jag har skrivit för en studenttidning ect.

Nu har P3 fått en massa klipp som jag inte heller får betalt för. Jag har gjort ett helt pilotprogram själv som X-jobb.

Just nu är det bara mörkt.

Jag började fundera på alla bekanta och vänner på som fått barn som skriver hur fantastiskt det är med barn på facebook. Jag tror på dem. Jag har ju inte fått barn själv så jag kan inte säga något. Jag började fundera på om och när jag kommer att skaffa barn. Kommer jag att tycka att det är så fantastiskt? Jag har ofta tänkt på OM jag vill sätta barn till världen när jag själv tycker att denna världen är orättvis och jävlig. Vill jag utsätta mitt barn för det? Jag kan förstå att de föräldrar som skaffar barn kanske inte tycker som jag, att dom lever i en trygg värld och har en framtid att se fram emot. Men just nu har jag inte det. Förhoppningsvis kommer jag att ha det inom en snar framtid.

Det är även svårt att umgås med vänner som har jobb och ofta pratar om sina jobb. Det är ju självklart att man pratar om sina jobb. Ja, många har jobb som dom inte vill ha, men eftersom jag inte ens har det så är det svårt.

Det finns dom som sagt att utbildning inte lönar sig. Nu känns det som att dom fick rätt. Jag lägger mig under täcket.

12-13 januari 2011

Ibland undrar jag varför jag utsätter mig för vissa saker. Är jag uttråkad av livet eller vill jag göra det bästa av situationen medans jag ändå är satt på jorden? Jag vill nog påstå det sista.
Denna historia börjar redan hösten 2009. Jag bodde hos Thomas i Stockholm och såg att Försvarsmakten sökte radiojournalister till psyopsförbandet, psykologiska operationer, nånting nånting. Jag sökte jobbet och blev kallad på intervju. Jag tror att jag blev kallad för att jag skrev ut mina ansökningar på grönt papper…..
I alla fall, jag fick veta att tre personer hade kallats på intervju, så lite stolt var jag. Det var en intervju och jag fick inte jobbet.
I höstas fick jag ett mail från chefen för radion på psyopsförbandet som skrev att de sökte folk igen och jag var välkommen att söka. Arbetslös och förtvivlad av att SR Malmöhus inte ville behålla mig efter alla fantastiska naturinslag jag gjort, sökte jag. Jag blev kallad på intervju igen, denna gång med andra regler. Jag fick veta att skulle jag gå vidare skulle det ske ett fys-test som intervju del 2. Detta var precis innan jul. Jag fick sedan veta att jag gått vidare. När jag tänker tillbaka på det så tror jag att jag redan hade ställt in mig på att gå vidare. Eftersom jag ändå betalar 400 kr/mån för ett SATS kort så började jag träna mer regelbundet och tyckte att jag gav ganska bra ifrån mig. Jag tränade dessutom lite med Nils för att jämföra mig, i mitt huvud skulle jag springa runt med biffiga jarheads och svettas blod, allt detta var jag förberedd på.
Men så kom dagen då jag skulle åka till Enköping. På stationer i Malmö satt jag och väntade på tåget och kände att jag inte ville åka. Dessutom ringde chefen för att berätta att jag skulle utföra testen med 2 andra sökande som också gått vidare. Pressen blev större. Jag gick i alla fall på tåget som var i tid. Jag skulle bo hos Nadia över natten i Jakobsberg och väl där kändes det lugnt. På natten fick jag sova på en madrass som jag sovit på innan, men denna gången var den hårdare och mer obekväm än tidigare, dessutom sov hennes systers lilla hund under täcket, vid mina ben hela natten och låg och sparkade mig. Inte mycket sömn alltså.
På morgonen åkte jag till Enköping. Nervös som fan. Innan testet skulle jag intervjuas igen. Det gick bra. Punkt.
SEN. På träningskläder och träffa de andra sökande och träffa kvinnan som skulle hålla i testet. Fem styrkedelar och ett springtest, eller bip-test.
Jag har aldrig känt mig så svag i hela mitt liv. Jag klarade 2 saker av fem med lägsta poäng. Fy fan. Det låste sig i mitt huvud. Arg som fan på mig själv och försökte hejda mig från att gråta (inte speciellt matcho att börja böla bland en massa militärer) svalde jag min vrede vilket resulterade i att den satte sig i halsen under bip-testet och jag börja hyperventilera och avbröt. Jag fick ingen luft. Kvällen innan när jag kom till Stockholm gick jag direkt till SATS för att springa. Eftersom jag suttit på ett tåg hela dagen ville jag inte ta ut mig helt så jag sprang i 15 minuter utan problem. Kanske inget maraton men ändå.
Efter att jag gjort bort mig skulle jag åka hem. Jag kände mig redan matt i kroppen och helt stel när jag åkte in till stationen vid 17:30 tiden. Tåget skulle gå 18:23.
18:10 får jag ett sms där det står ”Veolia har ställt in ditt tåg på grund av lokbrist och bokat om dig till 23:52”. LOKBRIST? Jag skulle vilja se den lokföraren när han kommer till lokparkeringen och ser att det inte finns ett lok till honom. Vet dom inte det mer än 10 minuter innan?! Det är ett under att folk lyckas ta på sig byxorna på morgonen.
Vid den tiden var jag helt slut i kroppen, jag frös och hade ont i huvudet. Jag hade en tung jävla datorväska och det var trångt i hela Stockholm kändes det som. Jag orkade inte åka till Nadia igen. Så jag fick snällt sitta och vänta på nattåget.
På en bänk i Stockholms central. Där satt jag. Som en jävla luffare. Arg, uttråkad, ont i lemmar jag inte ens visste att jag hade. Jag satt först och tyckte synd om mig själv för att jag gjort bort mig sedan gick min självömkan över till vrede mot styrketestet. När i det militära behöver jag hoppas en halvmetet rakt upp i luften? Är det när dom skjuter på våra fötter? Jag förstår att man måste ha en viss fysik även som civilare men vanliga situps och armhävningar och hänga från en pinne visar väl inte vad man klarar av när man väl är i skogen? Jag blev förbannad. Mamma föreslog att jag skulle skriva en bok om det. Det kanske jag gör.
Oj, vad tiden inte gick fort. Jag började fundera på om det var militären som ställt in tåget för att testa min uthållighet och mitt psyke. Ja, mina paranoida tankar smyger sig fortfarande på även om jag lärt mig tygla dem.
Väl på tåget hamnade jag med ett ungt par där tjejen pratade så ynkligt att jag ville smälla till henne. ”åh, ska vi sova här, åh här e bara 4 platser, åh äckliga filtar…” Jag fällde upp mellansängen till dom, klättrade upp längt upp (jag har höjdskräck men jag kände att vill gud ta mig genom att få tåget att tvärnita och jag ramlar ner och bryter nacken så vem är jag att säga emot?)
Ont i hela kroppen, kall, spänningshuvudvärk, arg och ynklig somnade jag strax efter Stockholm Södra.
Vad har jag lärt mig av detta? Jo, jag har lärt mig att får jag för mig innan att jag inte klarar något så sätter den tanken sig i huvudet omedvetet och jag klarar ingenting. Dock klarar jag att sitta på en centralstation i sex timmar.
Vilken bra början på 2011.
Förresten, jag fick inte jobbet. Hade för få meriter. Tydligen kunde dom inte läsa det på mitt CV innan jag blev kallad. Ja, jag är arg. Som vanligt.

Mina föräldrar

Idag på lunchen diskuterade pappa och jag om att det är bra för de journalister som nischar sig. Alltså de som har en intresse för ex. en viss musik eller litteratur och sedan söker jobb på ex. kulturdelen i en tidning. Jag har kommit fram till att jag kan lite om mycket. Jag har ingen nisch. När jag diskuterade det med Nils igår fick jag till svar ”Men det har väl inte dom på P4 heller..” Nej, men jag jobbar ändå inte där.

Pappa höll med mig och tyckte att det var roligt för dom som får jobba med det som dom har som hobby och tillade: ”Det är ju bra om man kan en massa om olika böcker och kan man allt som Strindberg och sen får jobb som Strindberg, ja då är det ju bra”.

Fler citat av mina föräldrar: När jag skulle åka nattåg sa mamma ”Hoppas du får trevliga ligg”

Dom vill så väl.

Ekonomitips för en rikare månad

Det står överallt att januari är en svår månad då ingen har pengar. Jag har några tips som kan hjälpa dig som jag själva har testat.

1. Bli förkyld. Du är inte lika hungrig och sparar därför pengar på mat. Dessutom sover du mycket och har inte lampor tända så mycket, alltså billigare elkostnad.

2. Onepiecen är något som blomstrade upp i höstas. För ett billigare alternativ, rota i de gamla klädlådorna, kanske hade även du en overall pyjamas för 15-20 år sedan som fortfarande passar?

(Jag skyller på att jag var ett stort barn och liten vuxen)

PS.

Du kan maila mig på carolina.svensson.1984@gmail.com

Antingen för att säga hej eller om du vill säga något annat.

Hej 2011! Här kommer mitt CV

Jag har läst i en massa tidningar nu att man ska lägga ut sitt CV på sin blogg för att få jobb (räcker det inte med att man blottar allt annat?)

Så därför tänker jag lägga ut mitt CV och hoppas på att just DU som letar efter en god skribent, en humoristisk profil till dina projekt eller en utmärkt ljudklippare läser detta och tänker ungefär såhär "åh, var har hon varit hela mitt företags liv? Hon är ju precis vad jag vill ha!"

UTBILDNING:

Stockholms Universitet, JMK januari 2008 – juni 2010

Mastersprogrammet i Journalistik, 120 hp

Malmö högskola augusti 2008 – januari 2009

Grundläggande radioproduktion 30 h

Högskolan i Kalmar januari 2004 – december 2004

Journalistisk översiktskurs 15 hp

Växjö Universitet augusti 2003 – juni 2006

Filosofie kandidatexamen i beteendevetenskap

Kurser i examen: psykologi 90 hp,

Konst- och bildvetenskap 30 hp,

Kreativt skrivande 30 hp,

IT, språk och presentation 30 hp,

(Bild 15 hp.)

ARBETSLIVSERFARENHET:

Sveriges Radio, Malmö juli 2010 - augusti 2010

Befattning: Reporter

Omfattning: Sommarvikariat

Sveriges Radio, Kalmar november 2009 - december 2009

Omfattning: Praktik

Studentradion i Växjö januari 2005 – juni 2006

Befattning: Stationschef, ordförande,

programledare

Sista Brefvet, Växjö universitets kårtidning januari 2004 – december 2004

Befattning: Skribent

Trelleborgs Allehanda april 2008

Befattning: Skribent, reporter

Omfattning: kortpraktik under 2 veckor för JMK

Mobility Motors, Malmö juni 2007 – oktober 2007

Befattning: Administratör, ekonomi assistent

Perceptek AB, Trelleborg juni 2002 – pågående (tim)

Befattning: Administratör, ekonom, marknadsförare

Omfattning: Timanställd vid behov, sommarjobb

Trelleborgs kommun juni 2008 – augusti 2009

Befattning: Hemvårdare för äldrevården

Omfattning: Sommarvikariat

ÖVRIGA MERITER:

Svenska Scoutförbundet december 2010 - pågående

Projektledare för lägerradion vid WSJ 2011

Stand up kurs för Lena Frisk juni 2009

Helgkurs i stand up för kvinnor

Svenska Scoutförbundet januari 2009 – december 2009

Värdebaserat ledarskap, ledarskapsutbildning

för unga ledare i ungdomsorganisationer i

samarbete med scouterna och Fryshuset

Svenska Scoutförbundet juli 2003

Allmän ledarutbildning inom scouterna