Jag vet att vi inte fick en bra start. Som inneboende hos ett polskt par på Karlaplan fick jag det första intrycket av dina medborgare. Jag fick snabbt lära mig att bortskämda barn måste låsas in och hjärntvättas. Efter ett par månader och ett nytt språk (polska) fick jag ett studentrum i en korridor i Solna. Huset som byggdes 1398 hade sett sina bättre dagar. Förutom att mina grannar kineserna hånade mig för att jag köpte Findus färdiga wok samtidigt som de styckade en levande kyckling (dom ska snacka, dom kunde inte ens koka ris utan en riskokare!) åt de upp min mat. Jag fick köpa ett eget kylskåp efter ett tappert försök till att använda mitt fönste för att kyla ner min mat men resulterade i att de hamnade i buskarna sju våningar ner…
I alla fall, jag var redo att ge upp och flyttade hem. Men någonting drog mig tillbaka till dig, Stockholm. Var det utbildningen? Ja, det var det. Så jag kom tillbaka. Denna gång fick jag bo hos ett gammalt par i Vasastan. Jag hyrde ett rum medan en annan tjej hyrde rummet bredvid och det gamla paret bodde i vardagsrummet. Tjejen bredvid mig såg mest förskräckt ut när jag försökte socialisera med henne. Så jag gav upp. Men där bodde jag i fem månader.
Senare samma år, på hösten, tog Thomas sitt sociala ansvar och lät mig bo i hans vardagsrum. Vi har haft roliga stunder ihop, Thomas och jag, och det finns på film. Thomas + Carolina = 4-ever.
Med det vill jag tacka dig, Stockholm, tills vi ses igen!
MVH
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar