Självdestruktiva jävel

Jag är mycket besviken på att mina fina filmer inte går att se. För det hade minst sagt varit underhållande i min tid av tristess.
JMK är fullt av unga vuxna, blonda, blåögda studenter som ser mest ut som bländade rådjur men som tror att dom kan förändra välden med att bli journalister. Det har jag för övrigt aldrig trott. Jag ville mest bli journalist för att jag ville. Jag vill inte förändra världen med min journalistik, jag vill bara va.

Egentligen vill jag bara ligga i min soffa och titta på cityakuten eller CSI. Eller promenera runt på min 32 kvm rastlös som jag brukar göra. Jag vill ha en egen studio i mitt hem.

Jag har blivit rädd för stand up. Djävulens påfund. Oavsett hur det går skakar jag som ett asplöv innan jag går upp på scenen, får en blackout och en stund av ångest. Är det värt det? ÄR DET DET!? Självdestruktiva jävel.

Bilden är från innan hedenhös. Såhär såg jag ut i min ungdom på Valborg. FYI.