Även om jorden inte gick under den 21 maj så kittlade tanken mig. Det hade varit spännande att få vara med om jordens undergång. Då behöver jag inte oroa mig för vad jag missar när jag dör. Kanske har det ändå börjat? Vulkanutbrott, en smitta som breder ut sig.
Jag har inte läst bibeln men jag förstår ju att det hände mer spektakulära saker förr, om allt som står i bibeln nu är sant. Varför händer inget sånt längre? Kommer någon och säger ”Gud talade till mig” tror alla att den personen är galen. Varför va man inte galen förr? Idag är det mer okej att dyrka djävulen än gud. Så var det inte förr. Jag vet inte var som är bäst i den meningen.
Dessutom finns det inga kvinnliga änglar i bibeln. På det viset är jag glad att jag inte blev vald att vara ängel i julspelet i 6:an för jag vill inte vara en del av ett icke realistiskt skådespeleri. Det är jag så ofta ändå.
När jag var liten gick jag på kyrkans barntimme i Växjö. Vi fick göra lärjungar av toarullar och flirtkulor. Sen blev jag hjärntvättad. Jag kom hem till mamma och sa att Gud bestämde allt jag sa och tänkt för han var allsmäktig. Sen behövde jag inte gå till kyrkans barntimme mer.
Sen vände det. En gång fick jag ett kassettband av min pappa efter en resa han gjort till USA. Det var barn som sjöng religiösa sånger (jag vet inte varför han köpte den till mig, han kanske tyckte jag behövde någon sorts exorcist). Jag blev förbannad, jag tyckte inte om att dom där barnen var hjärntvättade. Jag tror jag var 6 år. Jag tog bandet och gav tillbaka det till pappa. Jag sa att jag inte kunde stå för vad som sjöng.
Idag är jag kluven. Mina existentiella frågor förbryllar mig. Nils som läst religion kan inte ens svara på mina frågor och utlägg. Så jag får helt enkelt tala med Gud.
Hahaha ja det här med den däringa kristendomen är lite jobbigt allting tycker jag.
SvaraRaderaJag hade så gärna velat tro, för det känns så tryggt att lägga sitt liv i någon annans händer och så har de så fin sammanhållning inom kyrkan. Men själva tron på att Gud skapade Eva från Adams revben? Hmmm nja det där tror jag nog inte på....
Jag läste i en bok att Gud finns inom alla, så jag tolkar det som att när man "pratar" med gud så pratar man med sig själv, man lägger sitt liv i sina egna händer. Lite som en självuppfyllande profetia. Även om man vill att någon annan ska ta tag i ens liv så gör man det ju egentligen själv. Vart man får kraft ifrån ibland när det är svårt vet jag inte, kanske sin personliga gud? fasiken alltså, jag borde bli någon sorts predika-person... =)
SvaraRaderaTo be or not to be...or maybe...or honeybee, that's all the B's I know // Eddie Izzard
SvaraRaderaDet jag funderar på är varför det heter flirtkulor... /Eva M
SvaraRadera