Jag gillar 118 100

Idag glömde jag helt bort mitt huvudämne psykologi och fick vända mig till mina vänner, 118 100.

Carolina skriver: Vad heter den syndrom som uppmärksammades efter att soldater från USA kom hem från Koreakriget och vågade inte sitta med ryggen fri i skräck om att bli påhoppade?

118 100 svarar: 118 100 tror du åsyftar (fint ord) stridsutmattning som uppkommer i samband med en lång tids psykiska påfrestningar. När man är drabbad av det så man kan (obs, dom skrev så) bli kraftigt förvirrad, uppträda osäkert i det avseende att man inte vet vad som rätt eller fel (obs, fortfarande dom som skriver så) samt att inte veta vad man gör. Man kan även bli handlingsförlamad, få stora problem med att fatta beslut samt extrem utmattning. Vill du ha nästa fråga gratis? (sen kommer det någon hemsideadress)

Carolina svarar på svaret: Jag kom på att det jag sökte var post-traumatiskstess syndrom. Tack ändå.

Självdestruktiva jävel

Jag är mycket besviken på att mina fina filmer inte går att se. För det hade minst sagt varit underhållande i min tid av tristess.
JMK är fullt av unga vuxna, blonda, blåögda studenter som ser mest ut som bländade rådjur men som tror att dom kan förändra välden med att bli journalister. Det har jag för övrigt aldrig trott. Jag ville mest bli journalist för att jag ville. Jag vill inte förändra världen med min journalistik, jag vill bara va.

Egentligen vill jag bara ligga i min soffa och titta på cityakuten eller CSI. Eller promenera runt på min 32 kvm rastlös som jag brukar göra. Jag vill ha en egen studio i mitt hem.

Jag har blivit rädd för stand up. Djävulens påfund. Oavsett hur det går skakar jag som ett asplöv innan jag går upp på scenen, får en blackout och en stund av ångest. Är det värt det? ÄR DET DET!? Självdestruktiva jävel.

Bilden är från innan hedenhös. Såhär såg jag ut i min ungdom på Valborg. FYI.

Vi älskar Lotta Engberg!

I början av året gjorde Carolina och Thomas en roadtrip till huvudstaden i snö och slask. Men ingenting kunde hindra oss när vi hade Lotta Engberg på kassettband!

Livet är bra ironiskt ibland. Jag tror att musik hämtar inspiration från mitt liv.

">

God Jul från Kalmar!

Petting

När jag gick på högstadiet i Trelleborg hade vi en lärare som hade varit med i Jeopardy. I och med detta tyckte han att det vore roligt att göra en egen Jeopary tävling på skolan. Jag tror jag gick i åttan. Jag var iallafall med och ett av svaren hade någonting med att panta att göra, så frågan skulle vara något i stil med "Vad är att panta"
Det är viktigt att poängtera nu att det gick en reklamfilm under tiden på TV (detta var runt 1998 för den som är intresserad) där man gjorde den roliga ordförvrängningen att panta kunde kallas petting.
Jag tryckte på knappen innan jag hann tänka på följderna och sa högt framför skolan "vad är PETTING?"

Ni vet i Sune och Bert filmerna när de är förvirrade och man ser en scen där alla pekar och skrattar runt dessa huvudpersoner? Så var det för mig.

Den känslan av total förvirring, ångest och en vilja att ta tillbaka halva sitt liv alt. sjunka ner i jorden och lägga sig i emo-ställning infinner sig hos mig allt för ofta nu för tiden. Jag skriker PETTING allt för ofta utan att tänka efter före.

Men det är nog också en del av min charm och karisma. Du vet aldrig vad du får när du öppnar kinderägget som är Carolina Svensson.

Lugnande medel är bra

För alla er som undrar så tycker jag att livet är för jävla orättvist. Och alla runt omkring som suger energi från mig finns det inte tillräckligt med skällsord för att förklara hur jag känner för er. Om ni inte kan eller vill se ALLT jag har att erbjuda världen så tänker jag inte låta er bara plocka de bitar ni vill ha, inte nu i alla fall.
Ja jag är arg, vissa kanske kallar mig bitter men låt mig då vara bitter. Varför ska jag gå igenom allt skit med ett leende på läpparna när det inte är så jag känner? Varför kan jag inte bara få vara förbannad? Jag är inte naiv men jag hoppas. Därför har jag inte gett upp, och tro mig, det finns tillfällen då jag bara velat kasta in handduken.
Jag tänker ta en kopp kamomill te och ett par Valerina Forte och sen lägga mig för att låta drömmarna underhålla mig.
Tack för mig!
Och Pedersen, inga spydigheter uppskattas.