Ja, det är jag. Det blonda burret.
Onsdagen den 28 april träffade jag Kungen. En historisk dag. En milstolpe i mitt liv skulle man kunna säga. Eller inte säga. Det beror på vem du frågar.
Det var inte första gången jag sett honom. 2001 höll han tal på SCOUT2001 framför ca. 25 000 deltagare. Han gjorde ”rakaten” och dansade med E-type och Deedee som höll i slutkonserten (av alla människor).
Kungliga stiftelsen ungt ledarskap fick Kungen av scouterna när han fyllde 60 år. Jag har gått en ledarskapsutbildning sponsrad av denna stiftelse tillsammans med en massa andra människor i Sverige som är ledare för ungdomsföreningar. Hittills låter denna text ganska pretto men det blir roligare.
Vi blev visade in i Bernadotte biblioteket på slottet där vi skulle få våra diplom. Strax kom Kungen in och han är mycket kortare än vad man tror. Kortare än mina 175 cm mankhöjd iaf.
Vi fick även information om att när vårat namn blev uppropat skulle vi gå upp, ta emot diplomet, skaka hand och vända huvudet mot kameran. Vi trodde att Kungen var medveten om detta, men han såg mest förvirrad ut när alla plötsligt ignorerade honom för en bra bild och mer eller mindre använde honom som statist. Jag kunde inte sluta skratta.
Jag har aldrig följt kungafamiljen, jag har bara sett Kungen på scoutläger. Jag har aldrig förstått detta med att han är en dålig talare, för när jag hört honom LIVE och nu i onsdags så är han väldigt duktig och väldigt energisk. Nästan så att man blir rädd.
Efteråt skulle vi få bli guidade runt slottet. I väntan på detta stod vi på slottsgården och vem kommer inte då om inte KOFI ANNAN. Skit i Kungen, här står Kofi! Också han ganska kort.
Jag hamnade i en grupp som blev guidad av en skånsk (och vad jag misstänker lite homosexuell) man (jag grundar läggningen i hans otroliga förkärlek till kristallkronorna på slottet). Varje gång han berättade om hur en kung dött sänkte han huvudet och sa ”tragiskt nog” och var tyst i några minuter. Jag skrattade högt, inte för att kungarna dött utan för att han var mycket underhållande.
Bakom oss gick en liten guide man som förde mig och Kristina in i ett annat rum för att visa målningen på Drottning Kristina (Kristina ville se henne men hon var inte med i den ordinarie guidningen).
När vi kom ut skulle det ske någon vaktavlösning som är extra pampig för Kungen var på slottet. Den bestod av män på hästar som spelade musik, män i hjälmar med spjut på och vad jag tror var typ tjänstgöringstjofräs. Dom hoppade och sprang och skuttade sidledes i 45 min innan vi gick. Mycket underhållande. Dom skrek på varandra att dom vaktat hit och dit. Det är 2010, skicka ett sms istället.
När jag får barn ska jag ta med dom dit. Jag ska gå i min fars fotspår och BARA resa runt i Europa och visa mina barn historiska platser. Mitt bästa minne är slaget vid Lützen som bara var en åker.
Men nu finns det i alla fall en bild på Hovets hemsida när jag trevande tar i Kungens hand. Jag undrar vem som var mest nervös.
Onsdagen den 28 april träffade jag Kungen. En historisk dag. En milstolpe i mitt liv skulle man kunna säga. Eller inte säga. Det beror på vem du frågar.
Det var inte första gången jag sett honom. 2001 höll han tal på SCOUT2001 framför ca. 25 000 deltagare. Han gjorde ”rakaten” och dansade med E-type och Deedee som höll i slutkonserten (av alla människor).
Kungliga stiftelsen ungt ledarskap fick Kungen av scouterna när han fyllde 60 år. Jag har gått en ledarskapsutbildning sponsrad av denna stiftelse tillsammans med en massa andra människor i Sverige som är ledare för ungdomsföreningar. Hittills låter denna text ganska pretto men det blir roligare.
Vi blev visade in i Bernadotte biblioteket på slottet där vi skulle få våra diplom. Strax kom Kungen in och han är mycket kortare än vad man tror. Kortare än mina 175 cm mankhöjd iaf.
Vi fick även information om att när vårat namn blev uppropat skulle vi gå upp, ta emot diplomet, skaka hand och vända huvudet mot kameran. Vi trodde att Kungen var medveten om detta, men han såg mest förvirrad ut när alla plötsligt ignorerade honom för en bra bild och mer eller mindre använde honom som statist. Jag kunde inte sluta skratta.
Jag har aldrig följt kungafamiljen, jag har bara sett Kungen på scoutläger. Jag har aldrig förstått detta med att han är en dålig talare, för när jag hört honom LIVE och nu i onsdags så är han väldigt duktig och väldigt energisk. Nästan så att man blir rädd.
Efteråt skulle vi få bli guidade runt slottet. I väntan på detta stod vi på slottsgården och vem kommer inte då om inte KOFI ANNAN. Skit i Kungen, här står Kofi! Också han ganska kort.
Jag hamnade i en grupp som blev guidad av en skånsk (och vad jag misstänker lite homosexuell) man (jag grundar läggningen i hans otroliga förkärlek till kristallkronorna på slottet). Varje gång han berättade om hur en kung dött sänkte han huvudet och sa ”tragiskt nog” och var tyst i några minuter. Jag skrattade högt, inte för att kungarna dött utan för att han var mycket underhållande.
Bakom oss gick en liten guide man som förde mig och Kristina in i ett annat rum för att visa målningen på Drottning Kristina (Kristina ville se henne men hon var inte med i den ordinarie guidningen).
När vi kom ut skulle det ske någon vaktavlösning som är extra pampig för Kungen var på slottet. Den bestod av män på hästar som spelade musik, män i hjälmar med spjut på och vad jag tror var typ tjänstgöringstjofräs. Dom hoppade och sprang och skuttade sidledes i 45 min innan vi gick. Mycket underhållande. Dom skrek på varandra att dom vaktat hit och dit. Det är 2010, skicka ett sms istället.
När jag får barn ska jag ta med dom dit. Jag ska gå i min fars fotspår och BARA resa runt i Europa och visa mina barn historiska platser. Mitt bästa minne är slaget vid Lützen som bara var en åker.
Men nu finns det i alla fall en bild på Hovets hemsida när jag trevande tar i Kungens hand. Jag undrar vem som var mest nervös.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar