FALANGEN

Fr. v. Moa Lundkvist, Tora Larsson, Carolina Svensson, Marie Christiansén

Den senaste veckan har jag, Moa Lundqvist, Marie Christiansén och Tora Larsson ägnat oss åt ett projekt som vi kallar Falangen. Vi blev tillfrågade att göra podradio och vi sa självklart. På fredag, eller iallafall i helgen, kommer den första poden ut på riketssal.se. Så håll er uppdaterade!

En upprörande upptäckt.

Var på stand up på danska i Köpenhamn igår. Där säger som Neger och skojar lite väl fientligt om invandrare för min smak, som om det vore vardagsmat. MEN! På natten när jag inte kan somna har jag ibland DR1 på i bakgrunden där dom sänder Boogie, typ ZTV förr med musikvideos, och där sändes Erik Hassles don’t bring flowers after I’m dead och där har dom blippat bort ordet SHIT.

Danmark, nu får ni bestämma er, börjar få flashbacks från släktmiddagarna…. Är det storebror USA som spökar?

ah, en verklighetsförankring.

Vad är det som händer? ALLA ska gifta sig nu. Och det handlar inte bara om kungligheter. De senaste åren har mina vänner och bekanta gift sig och skaffat barn till höger och vänster. Jag är visserligen uppväxt med föräldrar som var tillsammans i 12 år innan de gifte sig och ännu längre innan de skaffade barn så jag kanske är formad utifrån detta. Men nu är det för mycket "hej vi har gift oss" bilder på facebook. Hur mycket har jag missat under 2 år i Stockholm? Har vi plötsligt blivit vuxna? Jag blir rädd och nervös. Känner mig naken, exposed.

Jag tog upp kontakten med en vän från förr som gift sig och ska få barn nu i sommar. Jag fick frågan "har du inget giftemål på gång?"

NEJ. Det har jag inte. Varken ett eller flera.

Dock har redan flera av mina ungdomskärlekar gift sig. Inte med mig då.

Den dagen jag gifter mig stannar nog klockorna. Och grisar flyger. Man kanske ska ha en kille först? Hur hittar man en sån? Fredagsflirten i Christer i P3 fungerade ju inte.

Se, jag har inget liv.. För tillfället iaf.

Nu har jag hamnat i en verklighetsbubbla igen. För mycket plugg och för lite av allt annat... Detta är vad jag kom fram till idag när jag tog en paus:

Förr i tiden hade jag en fetisch för långhåriga killar. Detta gick över när jag träffade min kille i Växjö. Efter det har allt varit upp och ner. Men nu så. Nu är allt som det ska. Kolla bara. Hur kan man inte gilla? ah.... åh... mmm...

Fetisch 1997 (Taylor Hanson)

Fetish 2009 (Russel Brand)

Fetisch 2010 (Matthew Gray Gubler)

Min talang. Jag kan prata om det nu.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta när jag tänker på det men jag har varit med i Talang. Detta program som sporrar unga att mobba varandra bara för att Bert Carlsson troligtvis haft en svår uppväxt.

Jag sökte inte själv, jag blev tillfrågad och naiv som jag kanske är tänkte jag "ja varför inte, testa något nytt". Jag visste att jag inte skulle vinna eller kanske inte ens gå vidare men det verkade kul. Ingen som jag pratade med hade sökt själv.

Väl på plats fick jag sitta i ett rum med clowner, sångare, barn som spela fiol och en massa andra knäppa människor. Vi skulle spela in en massa förklipp och skit men jag kände mig mest off av alla freaks....

Jag var där för övrigt kl 10.00 som det stod på lappen att vi skulle vara.

Kl 16.00 släppte dom in publiken som mest bestod av barn och unga. Inte min publik. Jag kände att jag ville hem. Ingen hade pratat med mig och dom trodde nog att jag skulle sjunga. Det hade dock varit roligare än min stand up.

Kl 17.00 började dom filma, omtagning efter omtagning för ingen kunde säga rätt. Sen släppte dom in första akten....

Kl 21.00 stod jag redo. Jag ville gå hem och lägga mig. Jag hade inte ätit sedan lunch. Dom serverade ingenting. Jag gick upp och möttes av att halva publiken gått hem och Bert grimaserade åt mig när jag sa att jag skulle köra stand up.

Fick börja och bad till gudarna att det snart var över. Dom kastade sig över sina röda knappar samtidigt och var mer uppspelta över att det aldrig hänt innan. Kul för mig. Bert tyckte att han var roligare än jag. Mitt svar blev "ja men det är väl bara att titta på dig" vilket var det roligaste jag sagt på hela kvällen.

Sen fick jag gå av scenen.

Bakom scenen blev jag förbannad. Jag fick sitta i ett rum och prata med en av casting killarna och skällde ut hela grejen, han höll med mig. Jag hade mycket smart att säga, faktiskt. Arg som fan, så arg att jag grät.

När jag kom hem pratade jag med folket som gjorde programmet och mitt klipp kom aldrig med. Jag fick se det själv. Jag är roligare live.

Mitt liv i ett nötskal. Så mycket press... HAHA

I fredags fick jag höra att jag borde uppdatera min blogg varje dag. Men jag är rädd för att jag inte har så mycket roligt att säga. Jag VÄGRAR bli en sån "jag lägger ut bilder på vad jag äter för att kunna blogga så mycket" människa.... Kristina höll med mig under en fika som vi har börjat kalla "Vi fikar bara när Carolina är bakfull och Kristina kan skratta åt henne".

Mitt liv ser nämligen ut såhär nu: kaffe, "plugg", TV, äta, sova, gå till 7eleven, plugg, kan inte somna, internet, P3, blogga, sova.

Därför får ni nu se en bild på mat som vi åt på red lobster 2007.

Och såhär har jag sett ut när jag ätit på en resa till Florida. Ja jag är blek trots solsemester. Jag vet. Kul.

Svenska semestertips

Jag får Dagens Nyheter gratis varje dag från min skola. Jag hinner sällan läsa hela, eller jag orkar inte. Men idag när jag plockade upp tidningen ramlade det ut en liten bilaga som heter Svenska Semestertips 2010 och vem pryder inte hela omslaget om inte Vickan och Danne och en bukett rosor. Detta omslag påminde mig om ett av mina nöjen, nämligen att läsa kontaktannonserna i DN. Här kommer några av mina favoriter.

Jag är en svensk kille, 49 år, som vill träffa en tjej från Afrika.

Denna tycker jag är bra, han går inte som katten runt het gröt, han säger vad han vill ha. Kort och gott.

Singelfarsa, 43 år, seriös, sportig, söker dig kvinnlig tjej för vänskap ev. mer. Hör av dig 30+ tjej.

Denna kille verkar ju råkat ut för något obehagligt någon gång. Har hans tjej råkat vara en man? Han poängterar tre gånger att det ska vara en TJEJ, gärna KVINNLIG tjej. Han är dessutom seriös. Bra att han skriver att han är singel med så man inte undrar.

Du finns i min dröm, men var? Du enkla, rökfria kvinna 55-65 år, med djup, känslighet, humor, musikalitet och verklig stil, svara dito man. Mina intr. Är djur, natur, kultur, skärgård, egen båt, trädgård.

Hade jag varit 30 år äldre hade jag svarat. Tycker att jag är en enkel men ändå djup och känslig person med humor och ja, allt som han beskriver. Men egentligen, enkel men djup? Hmmm, jo killen förstår sig nog på kvinnor alltså….

Jag är 38 år kille, social och tycker om hemmakvällar. Jag söker en välutvecklad man, 50-60 år. Det gör inget om du har skägg eller är tunnhårig.

Då kan han väl lika bra skriva att han gillar skäggiga flintisar direkt? Eller?

Var finns du man, 75-80 år, ärlig och servis? Undrar en pensionärsänka med inre och yttre stil. Intr. Allt som gör livet roligare.

Läs: sprit, swingersklubb och plommonjuice. Hon borde svara till Var finns du killen.

En svensk man, 40+, med utländsk bakgrund, ser bra ut, trevlig, söker svensk tjej, 30-40 år för familjebildning.

Också en bra annons, han säger vad han vill. Vilken kvinna skulle inte uppskatta det?

Jag sysslar bara med seriös radio.

Barn älskar mig.

Man vet att man umgås för mycket med barn när man byter ut elaka svordomar mot snällare svordomar. Som när man tänker "dumsnut" istället för "idiot". Även när man är ensam.

Jag var hemma hos Marie en kväll. Pedagogisk som jag är hjälpte jag hennes 6-åriga dotter minus. Vi hade Tankesmedjan i P3 på i bakgrunden och vid något tillfälle sa dom alla sina namn på radion. Mitt i en låt börjar denna 6-åriga tös nynna "Jonatan är en unge, Jonatan är en unge" varpå Marie utbrister från köket: "Så säger man inte! Killen heter så!"

Man måste kanske varit där för att förstå det roliga.

Kungen och jag

Ja, det är jag. Det blonda burret.

Onsdagen den 28 april träffade jag Kungen. En historisk dag. En milstolpe i mitt liv skulle man kunna säga. Eller inte säga. Det beror på vem du frågar.
Det var inte första gången jag sett honom. 2001 höll han tal på SCOUT2001 framför ca. 25 000 deltagare. Han gjorde ”rakaten” och dansade med E-type och Deedee som höll i slutkonserten (av alla människor).
Kungliga stiftelsen ungt ledarskap fick Kungen av scouterna när han fyllde 60 år. Jag har gått en ledarskapsutbildning sponsrad av denna stiftelse tillsammans med en massa andra människor i Sverige som är ledare för ungdomsföreningar. Hittills låter denna text ganska pretto men det blir roligare.
Vi blev visade in i Bernadotte biblioteket på slottet där vi skulle få våra diplom. Strax kom Kungen in och han är mycket kortare än vad man tror. Kortare än mina 175 cm mankhöjd iaf.
Vi fick även information om att när vårat namn blev uppropat skulle vi gå upp, ta emot diplomet, skaka hand och vända huvudet mot kameran. Vi trodde att Kungen var medveten om detta, men han såg mest förvirrad ut när alla plötsligt ignorerade honom för en bra bild och mer eller mindre använde honom som statist. Jag kunde inte sluta skratta.
Jag har aldrig följt kungafamiljen, jag har bara sett Kungen på scoutläger. Jag har aldrig förstått detta med att han är en dålig talare, för när jag hört honom LIVE och nu i onsdags så är han väldigt duktig och väldigt energisk. Nästan så att man blir rädd.
Efteråt skulle vi få bli guidade runt slottet. I väntan på detta stod vi på slottsgården och vem kommer inte då om inte KOFI ANNAN. Skit i Kungen, här står Kofi! Också han ganska kort.
Jag hamnade i en grupp som blev guidad av en skånsk (och vad jag misstänker lite homosexuell) man (jag grundar läggningen i hans otroliga förkärlek till kristallkronorna på slottet). Varje gång han berättade om hur en kung dött sänkte han huvudet och sa ”tragiskt nog” och var tyst i några minuter. Jag skrattade högt, inte för att kungarna dött utan för att han var mycket underhållande.
Bakom oss gick en liten guide man som förde mig och Kristina in i ett annat rum för att visa målningen på Drottning Kristina (Kristina ville se henne men hon var inte med i den ordinarie guidningen).
När vi kom ut skulle det ske någon vaktavlösning som är extra pampig för Kungen var på slottet. Den bestod av män på hästar som spelade musik, män i hjälmar med spjut på och vad jag tror var typ tjänstgöringstjofräs. Dom hoppade och sprang och skuttade sidledes i 45 min innan vi gick. Mycket underhållande. Dom skrek på varandra att dom vaktat hit och dit. Det är 2010, skicka ett sms istället.
När jag får barn ska jag ta med dom dit. Jag ska gå i min fars fotspår och BARA resa runt i Europa och visa mina barn historiska platser. Mitt bästa minne är slaget vid Lützen som bara var en åker.
Men nu finns det i alla fall en bild på Hovets hemsida när jag trevande tar i Kungens hand. Jag undrar vem som var mest nervös.

En produktiv dag