i boken "Sluta oroa dig, börja leva!" (en av många självhjälps böcker jag läst genom åren för att försöka sätta mig in i mitt eget tänkande och välbefinnande, Kay Pollak är också en "favorit", dock inte hon den blonda, kommer inte ihåg vad hon heter) att om man håller sig
igång så tänker man mindre. Detta fungerar inte på mig. Jag tänker mer när jag studsar runt där på gympagolvet och svettas efter 2 min. När musiken väl börjar ser jag hur alla egentligen vill ha lite alkohol innan de börjar röra sig till rytmerna. Jag vill iaf. Jag ska nog ta med mig en plunta till nästa vecka och bjuda. Dessutom oroar jag mig för att jag kanske gör fel rörelser än de andra, även om jag tror att jag gör rätt så ser jag ju inte mig själv och då kanske folk tror att jag är dum i huvudet. Dessutom svettas jag mycket. Dels pga. nervositeten av att jag ser ut som en fjån och dels för att mina svettkörtlar och jag inte kommer överens.
SEN i slutet när dom släcker ner och man ska ligga där utlämnad som en (bokstavligt talat) en blöt pöl är jag alltid rädd att den där stången
eller lampan som hänger där, 10 meter upp i taket ska lossna och ramla ner på mig. Saker kan faktiskt hända just dig! Saker händer alla någon gång.
Sen borde dom sjunga "bananas are for monkeys" till melodin "diamonds are forever". Testa själv, det funkar. Jag borde jobba inom TV reklam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar