Mitt 90-tal.

Det sägs att ens musiksmak bestäms i 20-års åldern. Kanske för en del. Jag frågade en kille en gång vilket årtionde som präglat honom mest. Han sa 00-talet. Han är två år yngre än mig. Kanske inte spelar någon roll. Men om du undra.

Jag vill påstå att 90-talet har satt sina spår mest i mig. Det var då jag gick hela grundskolan. Jag minns förskolan dock mer än typ 2:an. Jag hatade 2:an till typ 6:an. Barn kan vara så jävla dåliga människor. Lärare också för den delen.

Iallafall. Vi hade MTV och VH1 hemma ganska tidigt så min bror spelade in musikvideos på vhs och förde sen över dem till kassett. Fantastiskt! Vilka blandband!

Han brukade också beställa skivor från CDONs katalog. Jag fick beställa ibland när jag sparat ihop min veckopeng. Den första skivan jag köpte var 4 non blondes. Mycket bra skiva.

I många fall föredrar jag nog musiken jag valde som väldigt lite framför mycket som finns nu.

Jag var inte ett stort fan av pojkbanden (förutom Hanson. Respect) men jag lyssnade för det skulle man göra. Ace of Base var också en skiva jag köpte som 9 åring. All that she wants var den första låten jag lärde mig utantill. Jag brukade sjunga den när jag gungade på gungställningen som stod hos mormor. Jag tror jag försvann in i MTV och VH1 efter skolan för att slippa idioti.

00-talet för mig är nästan en större dimma än 2:an i grundskolan. Det finns ingen röd tråd i mitt liv där. Förutom gymnasiet. Sen gick det utför. Eller uppför. Mycket som hände, så lite plats kvar i huvudet.

Jag ser fram emot 10-talet. Jag har rensat ut lite plats i mitt huvud nu. Du är välkommen med nya minnen. Happy Nation.