Konstant huvdbry är summan av ostimulans i vardagen

Om du är tjej som läser detta så har du nog förståelse för mina känslor.
Min första förälskelse som jag kan minnas var en prins i en barnserie som hette Candy Candy. Han var tecknad, men jag har hört att det är vanligt bland barn att vara kära i tecknade figurer. (Dessutom var jag lite paranoid och trodde att jag konstant blev filmad, vilket inte gjorde det lättare när The Truman show kom. Men det är egentligen en helt annan historia. Jag skyller på Kyrkans barntimme som jag medverkade i under min barndom i Växjö. Jag kom hem en dag och sa till mamma ”Mamma, Gud bestämmer allt jag gör…”)
I alla fall. Senare när jag började småskolan var jag inte speciellt intresserad av pojkar för dom va bara elaka mot mig och jag hade dålig självkänsla.
Men när jag gick i 5:an/6:an hade jag en kompis som tyckte om Backstreet Boys och var kär i Nick, jag skulle då också vara kär i någon där, jag va kär i Brian. Den sortens kärlek kunde jag senare känna igen (dels för att jag va kär i Taylor i Hanson, men vem va inte det?) med killarna som gick i nian när jag gick i sjuan. Alla tjejerna tvingades in i en ”vem är du kär i?!” lek där man nog va ute om man inte sa ett namn. Jag va alltid kär i dom populära killarnas mindre populära kompisar, jag kunde nog relatera till dom.
Samma sak i ettan på gymnasiet. En kärlek som man inte kan ta på, som på något vis är förbjuden och skulle man mot förmodan träffa dessa pojkar och prata med dom så sprängdes hela luftslottet. Jag vet dock att ur ett psykologiskt perspektiv så är detta nyttigt bland unga flickor för dom lär sig vad som finner bra hos det motsatta könet tills de blir vuxna.
Men jag håller fortfarande på så!!! Det uppstår ofta när det inte händer något i mitt sociala liv och trivs med att gå och lägga mig lite tidigare för att fantisera om hur det skulle vara när HAN friar till mig. Förr handlade det om när HAN skulle bjuda ut mig (för det gjorde man liksom på högstadiet och gymnasiet??), nu är det frieri. Inte för att jag är desperat och vill gifta mig, men jag fantiserar ju bara, då kan HAN lika gärna fria.
Numera handlar det förvisso inte om någon äldre på skolan, jag gör ju X-jobb hemifrån. Men fenomenet är intressant. Ibland får jag huvudvärk av allt tänkande och måste kolla på TV kl 02.00 på natten.