Nu vill jag bli nostalgisk

Jag tycker om att tänka på tiden när jag gick på gymnasiet. Jag var inte speciellt populär, tror jag va ganska vanlig, men ändå ovanlig. Jag och Kristina lärde känna varande efter en fredag på Strandbaden. Vi gick i samma klass men det va detta fantastiska diskotek som förde oss samman. Jag vill minnas att vi låg i Kristinas säng och lyssnade på Kristofer Åström och inte sa ett ljud. Vi tänkte nog att det skulle bli skönt när vi tagit studenten och blev vuxna.

Jag flyttade till Växjö och Kristina flyttade till Linköping. Jag blev beteendevetare och Kristina blev kulturvetare.

Vet vi mer idag? Ja, kanske hur vi ska undvika minor.

Jag brukar fortfarande lyssna på Kristofer Åströms skivor. Denna gången utan infantilställning.

Små barn, små bekymmer. Stora barn, stora bekymmer.