I tisdags åkte jag till Stockholm för att befinna mig på min handledning för X jobb på onsdagen. Kanske tidigt att åka på tisdagen tänker ni men egentligen hade jag en klipptid på tisdagen men min frisör skickade sms och smet undan med "illamående" och sånt.
I väntan på flygbussen på Arlanda kom det fram en liten man som berättade att han var från Norrland hade bott i Stockholm 1946. Då kunde han staden innantill och utantill. Han hade bara bott där i 4 månader men staden kanske inte var så utbyggd på den tiden? Han berättade iallafall att det var på Kornhamnstorg i Gamla Stan som han såg en tomat för första gången. Sånt hade dom inte i Norrland. Han va tillbaka nu för att ta adjö till en gammal väl. Mannen var 81 år gammal. Mycket fin människa. En sån skulle jag vilja bli när jag blir gammal. Inte man då, utan en fin människa. Eller jag vill fortfarande vara en fin människa vid 81 års ålder.... (En fredag satt jag, Anna och Åsa och tjafsade om vem som skulle dö först och gå på vems begravning. Eftersom jag är yngst tänkte jag att jag skulle gå på deras men inte dom på min, men Anna hävdar att hon kommer leva längre än jag... Mycket absurd diskussion)
Igår var jag ensam hemma i Beddinge. Det började ösregna. Jag gick ut och ställde mig i regnet. Jag behövde rensa min själ från den ångestattack jag fick timmen innan från att ha hittat en jävla hemsida om mitt X kommande bröllop. Dom önskar sig ett våffeljärn, men inte vitt. Sen söp jag mig full.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar