Jag har karaktär

Här om kvällen umgicks jag med min granne Patrik, som numera även är min vän Patrik, för att göra pannkakor då ingen av oss ägde ett våffeljärn (varken vitt eller någon annan färg, finns det ens vita våffeljärn!?) när Patrik kläcker ut sig:

- Du har dålig musik smak!

Patrik försöker flippa vidare med pannkakorna och jag sitter häpen med gråten i halsen. Han grunda detta i att jag under vår tre år långa vänskap har skickat TVÅ låtar till honom som han tyckte var dåliga.

- Vad tror du att jag gillar för musik, frågar jag nyfiket och hemlighetsfullt.

- Ja, du är ju ingen rock-rock-tjej. Ingen pop-rock-tjej heller. Och ingen indie-rock-tjej.

Tydligen finns det bara dessa tre fack att placera mig i. Ni måste förstå. Patrik tycker tydligen att han har den bästa musiksmaken som finns. Bästa smaken i allt. Och ja, jag kan ge det till honom, han har bra smak, men att få hybris över det är lite magstarkt. Ibland känner jag mig underkastad och svag i hans sällskap.

- Men vad gillar du då? Undrar Patrik när han ännu en gång misslyckas med att flippa en pannkaka och svär hysteriskt.

Innan på kvällen har vi även diskuterar varför man säger suga kuk som ett skällsord men inte slicka fitta. Så ni kan ju redan nu lista ut vilka ord han valde.

- Gissa, svarar jag ännu en gång hemlighetsfullt.

Jag gillar att vara det. Jag har fortfarande ett starkt minne av en gång på en musiklektion i nian då en i min klass sa att jag såg sur ut, men min musiklärare sa då ”Nej, hon är hemlighetsfull”, så jag har fastnat lite för det. Det är liksom min image nu.

Patrik ger ett bandnamn som förslag och jag vet inte vem det är och han suckar djupt. Sedan fortsätter det.

- Green day?

- Ja, men bara de gamla skivorna. Jag äger tre.

- Ja, det har du rätt i. Queen? Nä, vem gillar inte Queen liksom. The Killers?

- Ja, jag har gråtit till en av deras låtar på KB’s dansgolv.

- Låt mig gissa, Mr. Brightside?

- Ja.

- Vilken är Mando Diaos bästa låt?

- Sheepdog

- Fel, Dance with somebody.

- Jaha….

Ännu en gång går Patrik in med sitt veto.

Sen äter vi pannkakor.

Senare på kvällen säger han.

- Men du har nog bättre film smak.

- Vad tror du jag gillar för filmer då?

Varför ska jag alltid ställa en motfråga?! Som att det ska blotta mig att svara rakt ut?

- Krigsfilmer?

- HAHA. Nej.

- Säg inte att det är psykologiska thrillers?

- HAHA. Nej.

- Du gillar säkert romantiska komedier. Du tycker ju om att gråta.

Jag tycker inte om att gråta. Det bara blir så. Jag är blödig. När jag bodde i kollektiv kom Johan ofta hem efter mig från jobbet när jag satt och kollade på Extreme home makover och grät. Han förbjöd mig att titta på det tills en dag jag kom hem och tog honom på sängen när han själv satt och grät. Det handlade då om en indian familj.

Här om dagen grät jag till Dr. Drews Sex rehab tjofräs.

Det är ingen av de filmvalen jag fick som är min favorit. Jag har fortfarande inte fått höra det rätta svaret.

Patrik, om du mot förmodan skulle läsa detta så tycker jag om dig precis som den veto-rätt person du är!